NYHET Svensk forskning halkar efter länder som är jämförbara när det gäller storlek och resurser. Hur ska det problemet lösas och vilka vallöften kan svensk forskning få för de närmaste fyra åren? Det fick en panel med ledamöter från sju riksdagspartier besvara under en debatt vid Umeå universitet den 14 maj.
– Det finns en enighet bland riksdagens partier om att forskning är viktigt och de vill också öka anslagen till forskning med cirka 9 miljarder, vilket är väldigt positivt. Problemet är att ingen lyfter fri basforskning som något man värnar specifikt, trots att det är en av skillnaderna mellan vår och mer framgångsrika länders forskning, säger Stefan K Nilsson, forskare vid Umeå universitet och ordförande i Future faculty vid medicinska fakulteten, som anordnade paneldebatten.
Enligt Stefan K Nilsson var paneldebatten en fortsättning på den debatt som genomfördes i december 2013, där bidragsgivande organisationer och akademiska forskare diskuterade svensk forskning och situationen för landets unga forskare. I den aktuella paneldebatten medverkade riksdagsledamöterna Tina Acketoft (FP), Jabar Amin (MP), Daniel Kallos (V), Emil Källström (C), Tomas Tobé (M), Anders Sellström (KD), och Thomas Strand (S) samt Gunnar Öqvist, professor emeritus, och Lena Gustafsson, rektor vid Umeå universitet, samt Stefan K Nilsson, ordförande i Future faculty. Moderator var journalisten Bertholof Brännström.
Några av de frågor som diskuterades under paneldebatten var hur den forskning som universiteten producerar ska bli konkurrenskraftig och banbrytande, vad som behöver premieras, och hur universiteten ska kunna skapa rätt miljöer för unga forskare. Andra frågor som debatterades var hur anslagen till universiteten ska se ut i framtiden, om det finns utrymme för att omfördela medel nationellt till universiteten för lokal fördelning.
Stefan K Nilsson konstaterar att det fanns en samstämmighet över blockgränserna om att förutsättningarna för svensk forskning behöver förbättras. Samtidigt anser han att partierna var förhållandevis otydliga med vad de konkret vill göra med de medel som delas ut till forskning.
– Universiteten behöver en större andel av de pengar som budgeteras för forskning, men det verkar som om politikerna tror att autonomireformen av sig självt gör att vi får en större intern forskningsfinansiering på universiteten. Kanske ligger sanningen någonstans däremellan, säger Stefan K Nilsson och fortsätter:
– Problemet är inte att det saknas pengar i svensk forskning, problemet är vad vi gör med pengarna. Därför är det beklämmande att vi inte verkar ha sett slutet på den styrda sektor- och centerforskningen som i flera tunga rapporter pekats ut som del i vad som felas i svensk forskningspolitik.
Forskning på den politiska agendanFör många riktade satsningar
Redaktör: Mattias Grundström Mitz