NYHET Den 1 juli tillträder professor Åsa Karlsson Sjögren som ny dekan vid den humanistiska fakulteten, Umeå universitet. I en intervju berättar hon om sina tankar inför de nya arbetsuppgifterna.
Åsa Karlsson Sjögren Foto: Per Melander
Åsa Karlsson Sjögren, professor i historia, beskriver att när hon fick frågan om att bli nominerad till dekan så var det inget hon hade reflekterat över tidigare. Men när hon förstod att det fanns ett förtroende för henne och hennes erfarenheter så var beslutet att tacka ja ganska lätt att fatta.
– Som dekan är du både chef och ledare så jag kommer både att delta i den löpande verksamheten och arbeta med mer långsiktiga strategier och mål. Humanistiska fakulteten har en mångfacetterad verksamhet. Inom fakulteten undervisar vi och forskar i de klassiska humanistiska ämnena inom såväl den historisk-filosofiska som språkvetenskapliga grenen.
– Humaniora sätter människan i centrum – kortfattat handlar humaniora om människan som kulturvarelse, om människors handlande, tankar, föreställningar, känslor och kommunikation. Inom fakulteten har vi väl kvalificerade forskare och lärare inom vetenskapsområdet humaniora.
Åsa Karlsson Sjögren beskriver vidare hur fakulteten har doktorander med intressanta och relevanta projekt och studenter inom en rad program och fristående kurser, som utbildar sig till en mängd yrken, som exempelvis lärare, journalister, kulturentreprenörer, arkeologer och fria konstnärer.
– Fakulteten har vid sidan av fyra storinstitutioner som organiserar forskning och utbildning i humanistiska och estetiska ämnen även Konsthögskolan och Bildmuseet. Dessutom hyser fakulteten Humlab och Vaartoe – Centrum för samisk forskning. Vaartoe är ett gott exempel på att Humanistiska fakultetens verksamhet är relevant, såväl lokalt, som nationellt och internationellt.
– Sammantaget är min uppfattning om fakultetens roll att vi ska fortsätta att utveckla våra styrkor inom våra enskilda discipliner, samtidigt som vi ska fortsätta att utveckla tvär- och mångvetenskapliga miljöer och samarbeten, såväl i utbildning och forskning, som i samverkan.
– Den senaste medarbetarenkäten vid fakulteten visade att många lärare upplever en alltför hög arbetsbelastning. Arbete med att försöka komma tillrätta med detta pågår och måste pågå inom fakulteten, men i mitt uppdrag ingår också att försöka påverka utformningen av finansieringssystemet. Urholkningen av studentpengen inom humsam-området har lett till alltför få timmar per student, vilket sin tur medfört alltför många studenter och kurser per heltidsundervisande lärare. Detta är inte hållbart i längden.
På det allmänpolitiska planet framhåller hon hur frågan om ett närmande mellan forskning och utbildning är central. Att det är en kvalitetsfråga som gäller alla vetenskapsgrenar inom svenskt universitetsväsende. Att många har påtalat hur forskning producerad i Sverige har halkat efter när det gäller publiceringar och citeringar.
– Paradoxalt nog har den förda forskningspolitiken, som bottnat i en syn på att konkurrens om externa medel leder till internationell toppforskning i världsklass, resulterat i alltför kortsiktiga och flyktiga projekt, med minimerat risktagande. Mycket klokt har sagts om att långsiktighet kräver en annan typ av finansiering, där en större andel av forskningsresurserna satsas långsiktigt på universitet och högskolor. Också undervisningen borde involveras i en sådan förändring.
Som dekan vill Åsa Karlsson Sjögren fortsätta stödja fakultetens satsning på Globala utmaningar och liknande framtida samarbeten. Hon framhåller hur man inom Globala utmaningar har satsat såddpengar på olika grupper och projekt och genom denna satsning har frågan om humanistisk forsknings samhällsrelevans konkretiserats.
– Utgångspunkten i mitt arbete som dekan är att utbildning och forskning vid ett universitet ska göras med hög kvalitet i en god arbetsmiljö. Jag kommer förstås att försöka påverka de yttre förutsättningarna för detta, men jag vill samtidigt poängtera att det är inte minst lika viktigt att arbeta för kvalitet och god arbetsmiljö inom rådande ramar och med nuvarande organisation.
– Jag tycker att den frågan är lite defensiv. Självklart kommer många humanistiska discipliner att utvecklas framöver och ha betydelse, såväl inomvetenskapligt inom de egna disciplinerna, som i mång- och tvärvetenskapliga sammanhang. Det handlar om teoretiska och metodologisk kunskapsutveckling och om att bidra med ny kunskap om vår samtid eller om det förflutna.
Redaktör: Per Melander