NYHET 2011 publicerade Svenskt Näringsliv rapporten ”Konsten att strula till ett liv” som i princip dömde ut alla humaniorautbildningar. Som en av många reaktioner på den skriften presenterar Humtank nu en ny egenproducerad rapport: ”På jakt efter framtidens kompetenser – om humanioras potential på arbetsmarknaden”. Måndag 4 september hölls en presentation och debatt vid Umeå universitet av Humtank-rapporten.
En av rapportens författare, Roine Viklund, teknikhistoriker, Luleå universitet, höll en inledande introduktion där han kortfattat gick igenom bakgrunden och resultatet av arbetet. Han beskrev bland annat hur Timbro 2015 presenterade ett s. k. briefing paper, ”Den lönsamma humanioran – Humanister på arbetsmarknaden i Sverige och USA”, författad av Sharon Rider, professor i filosofi vid Uppsala universitet.
Här redogör hon för inkomstnivåer hos personer som har en examen i filosofi, litteraturvetenskap och ekonomi. Hon visar att skillnaderna i USA är marginella, vilket visar att det alltså inte är något hinder att ta plats på arbetsmarknaden och tjäna pengar för den som har en humanioraexamen.
Humtanks nya rapport baseras på intervjuer med sju personer från näringslivet och 1006 övriga personer. Där frågorna baserats på ett antal kompetensområden: språkkunskaper, problemlösning, kritiskt tänkande, interkulturell kompetens, affärsmässighet, juridiska och ekonomiska kunskaper, kreativitet, uttryckförmåga i tal och skrift och IT-kompetens.
I den efterföljande debatten framhölls bland annat att det gäller att se upp med en alltför defensiv hållning. Att humaniora förmodligen är det enda vetenskapsområde som producerar den här typen av rapporter, något som kan tyda på ett dåligt självförtroende. Här sas hur det som komplement bör formas en humanistisk offensiv som i praktiken visar betydelsen av de kunskaper som man producerar; visa vad man kan, äkta kompetenser.
Som en betydelse av humanistisk närvaro pekades det även på behovet av att delta i allmänna debatter för att motverka den rådande polariseringen i dagsaktuella frågor. Detta genom att visa på den komplexitet som omger det mesta av sakernas tillstånd. Här framhölls att fler inom humaniora inte bara kan begränsa sig till sitt eget unika forskningsområde utan bidra till att visa sin kunskaps betydelse i större sammanhang. Och att i de sammanhangen vinnlägga sig om att vara begriplig; lyhörd för vem eller vilka man talar till. Våga vara tydlig och inte bara landa i ”å ena sidan, å andra sidan” resonemang.
En återkommande synpunkt i sådana här sammanhang är den i jämförelse låga studentpeng som sedan länge utgår för humaniorautbildningar. Något som i hög grad bidrar till att bromsa utvecklingen av utbildningarna. Som i sin tur kraftigt drar ned antalet lärarledda timmar.
Här beskrevs vidare hur det i framtiden borde vara möjligt att redan tidigt i utbildningarna verka för korsbefruktningar mellan olika fakulteter. Detta för att låta studenter lära känna varandras världar och områden. Detta skulle på så sätt vara en ingång till det scenario som rapporten skriver fram; en framtida efterfrågan på arbetskraft med mängder av olika kompetenser, utspritt på många personer, som tillsammans utgör helheter inom vitt skilda områden av företagande, offentlig förvaltning och kulturverksamheter.
Detta utgör ett kortfattat referat av debatten och presentationen av Humtanks rapport På jakt efter framtidens kompetenser – om humanioras potential på arbetsmarknaden som går att läsa via länken nedan.
Redaktör: Per Melander