NYHET Den frågan ställer sig Sveriges genusforskarförbunds lokalavdelning och arrangerade därför ett lunchsamtal för att synliggöra och belysa frågan. I samtalet medverkade Chatarina Larsson, jurist vid universitetsledningens kansli och den som bereder utredningar kring sexuella trakasserier, Kjell Jonsson, ordförande i rådet för lika villkor, Görel Granström, prefekt och docent i rättsvetenskap samt Inger Cullman, facklig företrädare SACO.
Runt Lindellhallen är det ett vimmel av föreningar, studentkårer och intressegrupper som välkomnar vårens nya studenter till universitetet. I hörsal C strömmar en skara med betydligt högre snittålder in. De har alla valt att lyssna till vilka strategier universitetet vidtar när sexuella trakasserier upptäcks.
Sveriges genusforskarförbunds lokalavdelning i Umeå (SGF Umeå) som arbetar för att främja det genusvetenskapliga forskningsfältet är initiativtagarna till lunchsamtalet. Malin Rönnblom, docent i statsvetenskap och styrelseledamot i SGF Umeå, leder samtalet och i samma stund som Sara Carlbaum, ordförande för SGF Umeå hälsar alla välkomna drar en orkester igång sin föreställning utanför. Som tur var fanns mikrofoner.
Chatarina inleder med att redogöra för rutinerna kring utredningen av ett anmält ärende och tydliggör att lagstiftningen är ett trubbigt verktyg. ”Det viktigaste arbetet som jag ser det, sker i mötet med prefekten efter att ett missförhållande uppdagats då denna har ansvar att arbeta förebyggande” säger Chatarina Larsson och poängterar därmed nödvändigheten med att en anmälan görs.
Görel Granström framhåller svårigheterna kring den hierarkiska miljö som universitetet präglas av ”Den utsatta upplever att en anmälan riskerar att skada en framtida akademisk karriär, därför kan jag som prefekt få berättelser i förtroende, varpå den utsatta inte vill gå vidare med en anmälan, och det är en utmaning”
Inger Cullman talar även hon om allvaret i dessa kränkningar och förklarar hur SACO kan vara till stöd, hon framhåller även det nödvändiga med att prata om förebyggande arbete.
”Vi har noll anmälningar gällande sexuella trakasserier under 2015 vid Umeå universitet” säger Kjell Jonsson och tillägger ”Men det menas inte att det inte förekommer, det finns självklart ett mörkertal”. Även Kjell förklarar avsaknaden av anmälningar som en effekt av maktrelationer då en anmälan kan få förödande konsekvenser för den som anmäler, effekter som sträcker sig även utanför universitetet som arbetsplats.
Under samtalets gång blir det tydligt att lagstiftningen är problematisk. Dels blir själva anmälan en allmän handling och för att det ska bli en juridiskt hållbar anmälan måste den åtalade vetat att den gjort fel, dvs. fått en tillsägelse men trots detta fortsatt. Den åtalade har även rätt att bemöta kritiken, vilket innebär att den som är offer måste orka genomdriva processen och bli ifrågasatt.
Samtalet avslutades med paneldeltagarnas strategier för framtiden. Alla var överens om att det förebyggande arbetet måste stärkas. För att lyckas med detta måste prefekter få kunskap i konflikthantering och bättre verktyg för att förebygga att kränkningar av alla sorter förekommer.
Redaktör: Emma Skog