Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 12 nov, 2008

Hur klarar barn krig och flyktingskap?

NYHET Varför klarar vissa barn krig och flyktingskap bättre än andra? Kan man vid ett samtal avgöra vilka som behöver uppföljning? De frågorna står i fokus för den avhandling som Stephen Goldin försvarar vid Umeå universitet den 14 november.

Krig och flyktingskap har en starkt negativ inverkan på barns psykiska hälsa. Trots det uppvisar de flesta barn som blir utsatta för etniskt och politiskt våld inga tecken på psykisk ohälsa i klinisk mening. Avhandlingen baseras på arbetet med ”Barnflyktingmottagningen”, en hälsoundersökning som erbjöds alla nyanlända flyktingfamiljer i Umeå under 1990-talet. Genom att kombinera en barnläkarundersökning med ett barnpsykiatriskt samtal försökte man identifiera de barn vilkas utsatthet krävde extra insatser – medicinska, psykiatriska eller sociala.

Avhandlingen visar att flyktingbarns psykiska ohälsa hänger samman med graden av utsatthet i hemlandet, men långt ifrån bara det. Andra viktiga faktorer har att göra med relationer i och utanför familjen. Enligt resultaten var det inte föräldrarnas förmåga att tala med barnet om traumat som inverkade på barnets psykiska hälsa. Det skyddande låg snarare i att svara på barnets konkreta dagliga behov och att upprätthålla ett varmt familjeklimat, dvs. att ”leva i nuet”. På motsvarande sätt var det inte barnets starka minnen av närstående i hemlandet, utan förmågan att skapa betydelsebärande band till närvarande personer, däribland läraren, som hade en skyddande inverkan. Resultaten understryker vikten av ett psykosocialt perspektiv vid bedömningen av flyktingfamiljer.

Utgångspunkten för studien var samtliga bosniska flyktingfamiljer med barn som placerades i Umeå och dess kranskommuner under perioden 1994—95. Femtio familjer med 90 barn i åldrarna från en månad till 20 år ingick i studien. Närmare hälften av barnen uppvisade psykiska problem som krävde ”vidare uppföljning” enligt forskares, föräldrars och barns av varandra oberoende skattningar. Problemen gällde i huvudsak nedstämdhet, ängslighet och posttraumatiska stressreaktioner. Lärarna däremot identifierade få barn med problem och bedömde det stora flertalet som ”relativt kompetenta” i skolmiljön. Resultaten understryker vikten av att ha flera informanter i bedömningen av flyktingbarn. Det ger möjlighet att väga familjens nära, emotionella bild mot lärares utifrånblick på barnets fungerande i den yttre världen. Vidare uppföljning bör kanske mera tydligt reserveras för de barn vilkas inre oro bromsar hela deras utveckling.

Stephen Goldin är leg. läkare och doktorand vid enheten för barn- och ungdomspsykiatri. Han kan nås på tel. 090 – 785 66 57; mobil 070 – 410 90 53,
e-post stephen.goldin@psychiat.umu.se

Fredag den 14 november försvarar Stephen Goldin, Inst. för klinisk vetenskap, barn- och ungdomspsykiatri, sin avhandling Living in the present with the past: Mental health of Bosnian refugee children in Sweden. Disputation äger rum kl. 09.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är adj. prof. Anders Hjern, Nordiska hälsovårdshögskolan, Göteborg.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://www.diva-portal.org/umu/abstract.xsql?dbid=1896

Redaktör: Bertil Born