NYHET
Skador och dödsfall vid en tågkrasch kan motverkas genom en bättre inre miljö i vagnarna, skriver Rebecca Forsberg i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet den 30 november.
Antalet järnvägskatastrofer har ökat globalt sett, särskilt sedan 1970. Passagerartrafiken och hastigheterna ökar stadigt både globalt och i Sverige. Sverige har emellertid varit relativt förskonat från allvarliga tågkrascher senaste decennierna, men järnvägssystemet är slitet och överbelastat vilket försvårar möjligheterna till underhåll samtidigt som slitaget ökar. Detta kan vara en anledning till det ökande antalet rapporterade tillbud med tåg.
I avhandlingen diskuteras olika möjligheter att minska skadorna genom att förbättra den inre säkerheten på samma sätt som i bilar och flygkabiner. Utgångspunkter är de mest omfattande tågkrascherna från senare år, bland annat den i Nosaby, Kristianstad, 2004. Där blev passagerare i första vagnen, som välte, mest allvarligt skadade, vilket understryker vikten att räddningspersonalen ”läser kraschen” och prioriterar den vagn där de svårast skadade sannolikt finns. Det som vållade personskadorna var bord, stolar, innerväggar, bagage, passagerare samt pellets. Personer som reste framåtvända med ett bord framför sig drabbades av signifikant fler bukskador än de som inte satt vid bord. De som åkte bakåtvända hade en högre andel pisksnärtskador (whiplash).
Inredning, glas och bagage gjorde också stor skada vid tågkraschen i Kimstad 2010 där en passagerare omkom och 20 fördes till sjukhus. De allvarligaste skadorna orsakades av vagnsinredningen så som bord och stolar medan bagaget låg bakom mera måttliga och glasrutorna orsakade många, men lindriga skador. Enligt avhandlingen kan energiabsorberande inredning, luckor för bagaget samt anti- lacerativt glas minska antalet skador. Dessa faktorer försvårar också vid evakuering med anledning av de blockerar de smala gångarna.
Passagerare som överlevt tågkrascher berättar att de har kastats runt som i en torktumlare inne i vagnen tillsammans med annat löst föremål och under tumulten upplevdes ett starkt livs hot. Långtidskonsekvenserna var på många sätt olika och några har ej lyckats gå vidare medan andra har övervunnit de oförglömliga minnena. Viktigt för att bearbeta den traumatiska händelsen var enligt många att vara omgiven av närstående eller andra passagerare, att få medverka i utredningen och ta del av mediernas rapportering.
De fysiska och psykiska konsekvenserna för passagerare som erfarit en tågkrasch kan reduceras avsevärt om den inre miljön förbättras i dagens tågvagnar och om omhändertagandet av drabbade kunde tillmötesgå deras behov i större utsträckning.
Vid tågkraschen vid Nosaby i september 2004 körde ett tåg in i en stillastående långtradare och båda lokförarna omkom. De svårast skadade satt i den främsta vagnen (närmast i bild), som spårade ur och välte vid kollisionen.
I Kimstad, Norrköping, den 12 september 2010 kolliderade ett X2000-tåg med ett arbetsfordon i samband med banarbeten. Traktorgrävarens skopa rev upp i stort sett hela sidan på tåget.
Rebecca Forsberg är leg. sjuksköterska och har en filosofie kandidatexamen i Freds- och Konfliktstudier samt är doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Kunskapscentrum för katastrofmedicin, Umeå universitet, där hon kan nås på tel. 090-786 54 88 mobil 070-589 83 19 E-post rebecca.forsberg@surgery.umu.se
Fredagen den 30 november försvarar Rebecca Forsberg, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Tågkrascher – Konsekvenser för passagerare (engelsk titel: Train Crashes – Concequences for Passengers) Disputationen äger rum kl. 13.00 i sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS. Fakultetsopponent är professor Inggard Lerheim, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet (NTNU), Trondheim, Norge.