NYHET Om äldre personer som haft en stroke får träna intensivt efter stroken minskar riskfaktorerna för fall väsentligt. Det visar den avhandling som Eva Holmgren försvarar vid Umeå universitet den 11 juni.
Stroke (även känt som slaganfall) är en gemensam benämning på hjärninfarkt och/eller hjärnblödning med kvarstående symtom. Eva Holmgren har i sina studier låtit strokepatienter genomgå ett intensivt träningsprogram, och jämförde dessa med en kontrollgrupp av strokepatienter som inte genomgått träningsprogrammet. Träningsprogrammet pågick i fem veckor under ledning av sjukgymnast följt av tre månader med ett hemträningsprogram. Det bestod av funktionella övningar utförda i hög intensitet samt överföring av dessa övningar till vardagliga rörelser och aktiviteter, kombinerat med gruppdiskussioner om fall och säkerhet. Kontrollpatienterna fick endast gruppdiskussioner.
I avhandlingen undersöks tidigare kända riskfaktorer för fall, som balans, aktiviteter i dagliga livet (ADL), förtroende till egen förmåga att kunna utföra olika aktiviteter utan att falla, livsstil, hälsorelaterad livskvalitet, förekomst av depressiva symptom samt gångförmåga. En elektronisk gångmatta har registrerat mönster vid gång.
Konsekvenser efter ett fall kan bl.a. vara skador som blåmärken, skrapsår etc. eller mer allvarliga i form av t.ex. traumatiska hjärnskador eller frakturer. En annan konsekvens kan vara att fallet för med sig en rädsla för att falla igen. Denna rädsla kan ofta leda till att man kanske inte tar sig för lika mycket i och utanför hemmet som tidigare. Avhandlingen visar en förbättring av deltagarnas aktiviteter i det dagliga livet (ADL) vid uppföljning sex månader efter träningens slut. De personer som deltog i träningsgruppen har större tilltro till sin egen förmåga att klara av olika aktiviteter utan att falla, jämfört med de som deltog i kontrollgruppen.
Utöver detta visar studierna att personerna i träningsgruppen fick betydligt mindre variation i sin gång. Vanligt för personer med stroke är att de har en mycket stor variation, framför allt mellan den starka och den svaga kroppshalvan. Vid uppföljning av hälsorelaterad livskvalitet har träningsprogrammet inte lika stor effekt som kontrollgruppens diskussioner har om olika dolda funktionshinder efter stroke. Detta visar att vi måste ta hänsyn till andra delar av vardagen än bara de fysiska för att se en positiv förbättring efter stroke.
Genom att interventionsprogrammet bidrog till att minska fallriskfaktorer bör även fallrisken för en del personer med stroke minska och därmed stimulera till en mer självständig och aktiv livsstil.
Eva Holmgren är legitimerad sjukgymnast från Göteborg men utbildad och yrkesverksam i Umeå t o m 2009. Hon är numera bosatt i Varberg, och nås på:
e-post eva.holmgren@physiother.umu.se mobiltelefon 070-605 73 33
telefon 0340-62 11 09
Fredag 11 juni försvarar Eva Holmgren, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, sjukgymnastik, sin avhandling med titeln Getting up when falling down: reducing fall risk factors after stroke through an exercise program.
Disputationen äger rum klockan 9.00 i Vårdvetarhusets aula, campusområdet i Umeå. Fakultetsopponent är professor emerita Birgitta Lindmark, Uppsala universitet.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-34209
Redaktör: Bertil Born