Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 31 mars 2021)

printicon
Publicerad: 12 jan, 2016

Invasiv vattenloppa stöter på patrull

NYHET Rovvattenloppan har spridit sig från Kaspiska havet till större delen av Östersjön. I Bottniska viken verkar den dock stöta på patrull någonstans i gränsen mellan Bottenhavet och Bottenviken. Klimatförändringarna kan leda till att barriären för spridning norrut rivs, vilket kan komma att få stora konsekvenser för ekosystemet i Bottenviken.

Djurplankton har regelbundet samlats in vid Umeå marina forskningscentrum (UMF) som en del av ett miljövervakningsprogram. Cercopagis penni har man hittat sedan 1999.
Foto: Andrea Gillgren/UMF

Vattenrovloppan, Cercopagis pengoi har spridit sig via barlastvatten från Kaspiska havet till bland annat Östersjön. Den är ett rovdjur med hög kapacitet att fånga såväl stora som små byten.
Den kan störa eller till och med förändra ekosystemen i områden som den koloniserar, och orsakar även problem för fisket genom att täppa igen fiskeredskap.

Kunskapsluckor för Bottniska viken

Det första fyndet av rovvattenloppan i Östersjön skedde 1992 i Rigabukten. Den spred sig snabbt, och upptäcktes i Bottniska viken år 1999. Rovvattenloppan har varit föremål för många vetenskapliga studier, och det finns numera detaljerad information om artens populationsdynamik och dess effekter på näringsväven. Studierna har dock fokuserat på Egentliga Östersjön, och kunskapen kring situationen i Bottniska viken är sparsam och sporadisk. För att råda bot på detta initierade en grupp Ecochangeforskare en studie i Bottenhavet och Bottenviken, där man använde både redan insamlade miljöövervakningsdata och genomförde nya fältstudier.

Nordlig invasion?

Miljöövervakningsdata för åren mellan 2000 och 2012 analyserades. Rovvattenloppan förekom frekvent i vattenprover från en av kuststationerna i Bottenhavet såväl som en av utsjöstationerna i samma område. Vid ett enstaka tillfälle hittades den även i Bottenvikens nordligaste kustområde. I övrigt var fynden i Bottenviken i stort sett obefintliga. Under åren 2006 och 2007 var antalet djur i proverna från Bottenhavsstationerna mycket stort.

Rovvattenloppa, Cercopagis pengoi.
Foto: Soili Saesmaa and Eija Rantajärvi, Finnish Environment Institute.

Spridningsbarriär

Det verkar finnas en barriär för spridningen av rovvattenloppan någonstans i gränsen mellan Bottenhavet och Bottenviken. I Bottenhavet verkar arten ha blivit en del av djurplanktonsamhället, medan den inte alls har etablerat sig längre norrut. Både temperatur och förekomst av andra djurplanktonarter kan spela en roll för detta. Att rovvattenloppan gynnas av högre temperaturer är inte förvånande, eftersom den härrör från varmare havsområden. Brist på lämplig föda i form av andra djurplankton verkar också vara av stor betydelse för hur långt upp i Östersjön den spridit sig.

Påverkan under invasionen

Men har rovvattenloppan påverkat födoväven i Bottenhavet? Den hade åtminstone det under de två invasionsåren 2006 och 2007, även om effekten verkar ha varit kortvarig. Vid kusten minskade förekomsten av de annars dominerande djurplanktonen Bosmina och Eurytemora. I utsjön, där andra grupper av djurplankton normalt dominerar, minskade släktet Acartia, medan Bosmina ökade. Rovvattenloppan kan konkurrera om föda med exempelvis vissa fiskarter, och samtidigt kan de utgöra en viktig föda för dessa fiskar. Resultaten från fältstudien visade bland annat att spigg som fångats i Bottenhavet ätit rovvattenloppor. Det visar att rovvattenloppan är viktig som föda åt djurplanktonätande fiskarter.

Framtida förändringar

Rovvattenloppan verkar ha kommit för att stanna i Bottenhavet, medan fysikaliska och biologiska faktorer hindrar den från att sprida sig in i Bottenviken. I framtiden kan detta komma att ändras, eftersom klimatförändringarna förväntas leda till såväl förhöjda temperaturer som förändringar i havets ekosystem. Eventuellt försvinner då barriären för spridning av rovvattenloppan norrut. Det finns stora kunskapsluckor att fylla, och denna studie visar på behovet av såväl övervakning av rovvattenloppans utbredning som forskning om dess roll i ekosystemet.

Rapporten

Rowe, O., Guleikova, L., Brugel, S., Byström, P., Andersson, A. 2016. A potential barrier to the spread of the invasive cladoceran Cercopagis pengoi (Ostroumov 1891) in the northern Baltic Sea. Regional Studies in Marine Science. Volume 3, January 2016, Pages 8–17.

Redaktör: Michael Nordvall