NYHET Hilda Härgestam Strandberg är 37 år gammal och kommer från Vännäs utanför Umeå. Hon jobbar just nu med avhandlingen ”Narrative Ethics in Nuruddin Farah’s Trilogies” och hade sitt slutseminarium tisdag 4 februari.
– Jag började läsa engelska på universitetet -97 och redan där fanns embryot till det jag har kommit att göra senare, berättar Hilda. Jag visste redan från början att jag ville arbeta med forskning. Att få förkovra sig och delta i de stora samtalen är en otroligt stark drivkraft.
–Det som lett mig in i forskningen är egentligen min passion för litteratur kopplat till att jag under ett antal år reste och bodde i konfliktdrabbade områden, bland annat Mellanöstern, Nordirland, Balkan och Sydöst-Afrika, fortsätter hon. När jag kom tillbaka till Sverige 2002 fortsatte jag läsa engelska och litteraturkurser. Jag läste också freds- och konfliktvetenskap, som alltid har intresserat mig etiskt snarare än politiskt. Jag fick ett stipendium 2005, i samband med doktorandtjänsten på språkstudier. Forskningen blev ett sätt att teoretiskt och praktiskt bearbeta det jag mött i verkliga livet.
Hildas avhandling visar på hur Nuruddin Farahs tre trilogier genomgående pekar bortom sin tydligt somaliska socio-politiska kontext mot djupt etiska, tid- och rumsoberoende frågeställningar: hur förhåller sig individen till kollektivet? Vilket etiskt ansvar har jaget för den andre? Vad utgör grunden för människans gemensamma varande? Avhandlingen fokuserar bland annat på de aspekter av texter som stör läsarens ”imaginitive engagement”. Det som i texten irriterar läsaren, försvårar eller rent av omöjliggör förståelsen kan vara det som tvingar läsaren till en mer engagerad och därmed etiskt mer utmanande läsning.
–Jag började förutsättningslöst med etisk tematik, säger Hilda. Förutom tematiken som gestaltas i romanerna handlar det också om rena läsfrågor, hur närmar vi oss text? Det handlar om det större samtalet hur vi ser på text och hur vi ser på det som sker i mötet mellan text och läsare. Vi möter aldrig någonting förutsättningslöst och har ofta egna, färdiga idéer om vad en text betyder.
–Det här är oerhört angelägen forskning, i och med att den ställer frågor kring etisk problematik i läsning. Läsning är otroligt viktigt ur ett större bildningsperspektiv och litteraturen har en unik förmåga att erbjuda alternativa utblickar. Det är ett privilegium att få jobba med det här. Jag har världens bästa jobb!
Vad är det bästa med att vara forskarstuderande?
–Det är att se samband och att få delta i det större, goda samtalet. Det är också nyttigt att få sina egna perspektiv ifrågasatta; jag älskar att bli utmanad både i de texter jag läser, men också kollegialt. Det litteraturvetenskapliga seminariet vi har på institutionen är supertoppen. Det finns en generositet här på institutionen och jag trivs väldigt bra här.
Redaktör: Veronica Wiman Nilsson