”Jag vill se snön brinna!”

Sara Lidman skrev från 1953 och framåt nitton romaner, inte sällan om solidaritet och sociala motsättningar. Berättelserna utspelas ofta i Västerbotten under senare delen av 1800-talet och det tidiga 1900-talet, då stora förändringar påverkar de små samhällena.

– Som en av den svenska romankonstens stora förnyare, som västerbottensförfattare och stridbar debattör, fredskämpe och miljöaktivist var hennes gärning unik i sitt slag.

– Hon hade också en stark koppling till Umeå universitet, dels som av regeringen utsedd professor och som hedersdoktor vid humanistiska fakulteten, berättar Annelie Bränström Öhman, litteraturprofessor vid Umeå universitet och sekreterare i Sara Lidman-sällskapet.

Sara Lidman donerade även sitt barndomshem i Missenträsk till Umeå universitet, i första hand med syfte att nyttjas för rekreation och forskning för universitetets anställda.

Sedan 2013 delar Sara Lidman-sällskapet ut Sara Lidman-priset. Pristagare kan variera från författare, aktivister och kulturarbetare till föreningar och journalister som verkar i Sara Lidmans anda av passionerat motstånd och engagemang.

Vid den första utdelningen av priset i mars 2013 tillföll det journalisten och författaren Lawen Mohtadi för hennes bok Den dag jag blir fri om författaren och aktivisten Katarina Taikon.

Priset kommer att delas ut igen för andra gången vid Sara-dagen i Umeå, lördagen den 29 mars 2014, i samband med firandet av Kulturhuvudstadsåret i Umeå. Därefter kommer utdelning av priset att ske vartannat år.

Födelsedagen 2013 firas, i Sara Lidman-sällskapets regi, med ett trefaldigt tårt-kalas på tre orter i Sverige: i Umeå, Skellefteå och Stockholm. Det gemensamma temat är "Jag vill se snön brinna"- med inspiration från ett citat ur romanen Vredens barn i Lidmans stora mästerverk, romansviten Jernbanan. 90-årsdagen firas – för att illustrera detta magiska snötändartrick – med brinnande ljus på gräddtårta.

I Umeå blir det också en smygstart på kulturhuvudstadsåret 2014 – och det är kanske en händelse som ser ut som en tanke att en del av den officiella invigningen 31 januari till 2 februari också går under temat Burning Snow, där snön och isen på älven utlovas stå i lågor!

Umeå: Kulturcafé Pilgatan kl 18.30. Fri entré, biljetter hämtas på Pilgatan fr.o.m. 17/12*

Skellefteå: Stadsbiblioteket kl 14.00 - ca 16.00. Medverkande Åke Edström, Ellenor Lindgren, Robert Tedestedt m.fl.

Stockholm: Teater Tribunalen kl 18:30. Medverkande Ted Bjurvill, Anders Forslund, Cecilia Nilsson, Pierre Ström, Birgitta Holm, Gunilla Palmstierna-Weiss, Mikael Nyberg m.fl.

*)Samarrangemang med ABF, Kulturföreningen Bokcafé Pilgatan, Kulturhuvudstadsåret Umeå2014, KulturSkellefteå/Stadsbiblioteket.
 

Mer information finns på umea2014.se och saralidman.se

”Men Didrik var också född på en söndag.

Han hade sett för sig hur elden skulle fara som vita vingar ned över liden. De skulle inte bränna och inte antända husen och inte knastra. De vita lågorna skulle flyga med ett inre susande ljud som ingen hört förr. Och nere på vägen skulle just en lång rad snallare komma från Lillvattnet.

Och dem skulle bli ståendes, häst och karl och fora, och Ante skulle komma ut ur smedjan med ett glödande järn i tången som svartnade medan han gapade och beundrade snölågorna, och Nicke och Nora med unghopen skulle också råka bli åsyna vittnen, och föräldrar och syskon och alla skulle gripas av häpnad, gränsande till förskräckelse, och de skulle se på Didrik med förundran.

Snölågornas innerliga vithet, en svalka så åtråvärd att man fick feber. Det gällde bara att komma åt en tjärvedssticka. Men det var inte enkelt. Urban, fallandesotingen, hade fått stryk så pass för sin vårdslöshet med elden att. Till sist en gång när Didrik råkade vara ensam med fadern bad han att få ta en törusticka.

–Men vad riktigt ska du med henne till? sa pappa Mårten.

Didrik viskade: Jag vill se snön brinna.”

                                                           ^{(Sara Lidman, Vredens barn, 1979)}

Redaktör: Per Melander