Järn och zink till spädbarni Sverige och Indonesien
NYHET
Det kan vara dags att ändra definitionerna av järn- och zinkbrist hos svenska spädbarn för att inte få överdrivna tal, skriver Torbjörn Lind i den avhandling han försvarar vid Umeå universitet den 28 maj.
Järn- och zinkbrist hos spädbarn är mycket vanligt i ett globalt perspektiv och orsakar bl.a. anemi (blodbrist), försenad utveckling, försämrad tillväxt och ökad sjuklighet i diarré- och luftvägsinfektioner. En starkt bidragande orsak är att tilläggskosten är otillräcklig.
I avhandlingen studeras två sätt att förbättra intaget av järn och zink hos spädbarn i två helt skilda typer av befolkningar: I en svensk grupp på 300 halvårsgamla barn mättes effekten av att minska mängden fytinsyra (en hämmare av järn- och zinkupptaget) i välling och gröt. I en indonesisk grupp på 680 lika gamla barn undersöktes effekten av dagliga järn- och zinktillskott.
Att minska mängden fytinsyra i välling och gröt till svenska barn hade försumbara effekter på järn- och zinkstatus liksom på tillväxt, utveckling samt sjuklighet i diarréer eller luftvägsinfektioner. Detta kan bero på närvaron av askorbinsyra, som motverkar fytinsyrans negativa effekt på järn- och zinkupptaget. Samtidigt visar studien att berikad välling och gröt bidrar till gott järnstatus hos svenska spädbarn.
I den indonesiska studien uppstod en negativ växelverkan när järn och zink gavs samtidigt: Blodvärdena (Hb) och järnförrådens storlek (ferritin) var betydligt högre i den grupp som bara fått järn än i den grupp som fick de kombinerade järn- och zinkdropparna. Enbart järntillskott förbättrade också tillväxten och barnens psykomotoriska utveckling medan enbart zinktillskott ökade vikten och benens tillväxt. De kombinerade järn- och zinkdropparna minskade andelen barn med järnbristanemi och lågt zinkvärde, men hade inga andra positiva effekter.
Bland de svenska barnen var järnintaget under perioden fram till 11 månaders ålder kopplat till Hb men inte till ferritin, medan det omvända gällde senare. Det tyder på att järnet i kosten används för produktion av röda blodkroppar under det första levnadsåret, medan det senare i högre grad läggs i järnförråden. När man utvärderar effekten av kostförändringar kan det därför vara bättre att följa Hb under spädbarnsåret, medan ferritinprover kan svara bättre efter ett års ålder.
En slutsats från den svenska studien är att de nuvarande definitionerna av järn- och zinkbrist kan behöva justeras, då de tenderar att överdriva andelen berörda barn. Från den indonesiska studien dras slutsatsen att man inte kan rekommendera ge järn och zink samtidigt i de koncentrationer och på det sätt som har prövats eftersom det ger upphov till en negativ växelverkan som motverkar syftet med tillskotten. Då både järn- och zinkbrist är vanligt är det dock av största vikt att studera hur man bäst förebygger dessa tillstånd i låginkomstländer.
Torbjörn Lind är doktorand och leg. läkare vid enheterna för epidemiologi och pediatrik.
Kontaktuppgifter och porträtt finns på www.umu.se/phmed/epidemi/personal/torbjorn_lind.html
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi, och har titeln "Iron and zinc in infancy: Results from experimental trials in Sweden and Indonesia".Plats: Tandläkarhögskolan, 9 tr, sal B. Opponent: Professor Robert Black, Johns Hopkins School of Public Health, Baltimore, USA.
