"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 2013-04-29

Jenny bloggar för att få fler tjejer att läsa till ingenjör

NYHET Jenny Öhrling pluggar till högskoleingenjör i energiteknik på Umeå universitet och bloggar på sajten Womengineer för att peppa fler unga tjejer att bli ingenjörer.– Jag skriver om allt mellan himmel och jord, om vad en ingenjör gör och livet på universitetet i stort. Jag försöker tänka på vad jag själv hade velat läsa om för ett par år sedan när jag funderade på vad jag skulle välja.

Redan på gymnasiet funderade Jenny på att bli ingenjör eftersom hon alltid gillat problemlösning. Men, det blev inte raka spåret till universitetet. Efter naturvetenskapligt program i Sollefteå ville hon jobba och tog chansen att vikariera som högstadielärare i svenska och engelska en termin. – Det var jättehäftigt att stå i klassrummet att lära ut, men jag vill verkligen inte bli lärare! Båda mina föräldrar är lärare, så jag känner till avigsidorna, föräldrar som ringer på fredag kväll och mycket pappersjobb förutom undervisningen. Fast det var väldigt roligt att prova på.
Volontär i Ghana Lärarjobbet avlöstes av volontäruppdrag i Ghana. Jenny hakade på en kompis och genom organisationen Ghana Union tillbringade de tre månader som idrottslärare i byn Awisa-Apaaso. – Vi spelade massor av fotboll och brännboll med eleverna. Det var kul, men vi hade rätt mycket hemlängtan också. Men, när vi sedan kom hem insåg jag att jag inte ville vara i Sollefteå i alla fall, så jag skickade in en ansökan om att åka som aupair till USA. Jenny kom till en judisk familj med tre barn på Long Island utanför New York. Hon trivdes jättebra i familjen, barnen blev som hennes egna småsyskon och hon kom att stanna i två år hos dem. Efteråt ville hon gärna bli kvar i landet och plugga, men fick inte visum trots att hon blivit antagen till en ingenjörsutbildning på Stony Brook University. – Det är svårt att få visum när man redan haft aupairvisum i två år. Jag sökte flera gånger och blev nekad, så det var bara att åka hem.
Tjejer för fysik Hon kom tillbaka till Sverige på höstkanten. Det var för sent att börja plugga, så hon hoppade återigen in som lärarvikarie och började året därpå på civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik i Umeå. – Det var jätteroligt. Vi var en ganska stor klass, men väldigt få tjejer, vi var bara 7–8 av 60 ungefär. Jag blev lite paff faktiskt, jag hade inte ens tänkt tanken att det skulle vara färre tjejer än killar på utbildningen! Tillsammans med Maria Hamrin, programansvarig, startade vi en grupp, TFF, Tjejer för fysik. Vi var bland annat ute på skolor och berättade om teknisk fysik och försökte slå hål på myter om tjejer och teknik. Det var jättebra att ha gruppen, det behövs fler tjejer inom fysik. – Sedan bestämde jag mig för att teknisk fysik inte riktigt var min grej i alla fall, så nu läser jag högskoleingenjörsprogrammet i energiteknik i stället.
Bloggar om studentlivet Intresset för miljöfrågor var det som vägde över när Jenny bytte inriktning. – Jag tycker det är väldigt spännande med energikurserna. Det känns väldigt relevant och konkret på något sätt. Efter utbildningen skulle jag gärna jobba utomlands. Helst vill jag jobba med någon miljöfråga där jag kan göra nytta och åstadkomma förändring i samhället.
Tjejerna är få även på energiteknikprogrammet och det vill Jenny Öhrling försöka förändra. Därför har hon börjat blogga om sitt liv som ingenjörsstudent på sajten Womengineer. – Det är en sajt som vill peppa fler tjejer att våga bli ingenjör. Målet är att det ska utbildas lika många kvinnliga som manliga ingenjörer.
Jenny skriver inlägg ungefär tre gånger i veckan på sin blogg. Hon berättar till exempel om intressanta föreläsningar hon varit på och de tankar dessa väckt och försöker spegla livet som student ur olika synvinklar.
Många tjejer drar sig för teknik och naturvetenskapliga ämnen. Hur ska man bryta det, tror du? –Mycket handlar nog om attityder. Innan jag sökte till gymnasiet fick jag till exempel höra att man bara kunde gå natur om man hade MVG i matte. Fast det hänger ju mer på om man är intresserad, är man bara det lär man sig. Det är samma här på universitetet, vi måste inte kunna allt innan, vi är ju här för att lära oss! Jenny uppmanar tjejer att våga ta plats, även om de är i minoritet på sin utbildning. – Säg vad du tycker även om du inte är säker på att du har rätt. Om jag skulle vänta med att säga något tills jag var 100 procent säker på det skulle jag ju få vara tyst jämt. Jenny Öhrling trivs i Umeå. Hon gillar att campus är samlat så att det är nära till allt och beskriver universitetet som ”engagerat”. Det är lätt att få kontakt med lärare och professorer, tycker hon. – Och så finns ju Iksu, det är mitt favoritställe i stan. Det var faktiskt därför jag valde Umeå. I Umeå har hon också börjat träna bandy. Hon och en kompis fick syn på en affisch om att IFK Umeå skulle starta ett damlag i bandy och blev nyfikna.
– Vi var rätt få första året och mer eller mindre bra på att åka skridskor. Nu är vi 12-14 i laget, vi spelar inte så mycket matcher än, men har deltagit i en cup och kört några träningsmatcher mot tjejlag. Jag tycker det är jättekul, jag hade faktiskt aldrig sett en bandymatch innan jag började, men det är kul att ha något vid sidan av studierna och jag har liksom saknat lagspelandet sedan jag slutade med fotbollen.

Text & foto: Anna-Lena Lindskog

FAKTA Jenny Öhrling
Ålder: 24 år.
Kommer från: Sollefteå.
Familj: pojkvän, samt stor familj hemma i Sollefteå.
Studerar: andra året på högskoleingenjörsprogrammet i energiteknik, Umeå universitet.
Bor: i lägenhet på Berghem.
Gör på fritiden: spelar bandy i IFK Umeå, tränar allt möjligt på Iksu, engagerad i Röda Korsets första hjälpen-organisation, läser mycket och träffar kompisar.
Aktuell: bloggar om tjejer och teknik på Womengineer.org.

Redaktör: Anna-Lena Lindskog