Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 30 sep, 2021

Viktiga diskussioner med barn under vetenskapsfestival

NYHET I samband med den nationella populärvetenskapliga festivalen ForskarFredag fick fyra skolklasser i Umeå möjligheten att låna forskaren Therese Enarsson för att lära sig mer om sociala medier, näthat, och vad man får och inte får göra på internet.

Text: Sofia Strömgren

– Det är alltid roligt att få diskutera viktiga frågor med barn, inte minst för att få räta ut frågetecken och ge lite mer kunskap. Med lite tur känner de sig då lite mindre vilse om det händer otäcka saker på internet, plus att de kanske tänker till en extra gång innan de skriver eller gör något elakt själva. Sen är det också väldigt roligt att det kommer helt andra tankar och frågor från den här åldersgruppen. Det kan komma precis vad som helst vilket både är väldigt kul och utvecklande för mig att uppleva, både som forskare och lärare, säger Therese Enarsson, docent vid Juridiska institutionen.  


Olämpliga eller olagliga kränkningar

Therese Enarsson är forskare i rättsvetenskap, och hennes specialområden är sociala medier och brottsoffer. Under det digitala besöket hos femteklassarna på Östermalmsskolan i Umeå förklarade hon att näthat inte är ett rättsligt ord och att det inte finns ett brott som heter näthat. Istället kan det vara olika typer av kränkningar som är olagliga, eller kanske olämpliga, men inte brottsliga. Hon lyfte också hur personer som utsätts för exempelvis nätmobbning kan må, att det kan får stora konsekvenser och leda till att man kanske får svårt att sova, och inte vill gå till skolan eller vara på internet.

– Barn (och vuxna) kan bli oroliga och rädda när de utsätts för något på internet. Vissa barn väljer då att inte vara på internet trots att de egentligen vill, medan andra så gärna vill få fortsätta vara på internet att de inte vågar berätta för sina föräldrar och riskera skärmförbud. Men alla är också olika, så det är viktigt att barn har någon att prata med om vad de upplever så att de kan få hjälp och stöd, säger Enarsson.

"Det beror på hur man sprider det"

Eleverna fick också diskutera olika frågeställningar om vad man får och inte får göra på internet. Samstämmigt konstaterade de att man inte får lägga ut privata bilder på andra, eller göra något elakt som riktar sig mot exempelvis någons hudfärg, religion eller sexualitet. Och att skvaller om vem någon är kär i, det är dåligt - men kanske inte olagligt, sa många i klassen:
– Det är inte ett brott, men det är taskigt.
– Det är inte snällt, så vi tycker inte att det är så bra.
– Det beror på vem man säger det till, om man inte säger det till hela klassen, men det kanske kan vara nån som kan behöva veta det. Så det beror på hur man sprider det.

Jag försökte lyfta otäcka och allvarliga ämnen men utan att skrämma dem. Internet är ju trots allt också en fantastisk plats för barn och unga att umgås och utvecklas på. 

Viktigt att barn inte skuld- och skambelägger sig själva

Även när Therese Enarsson bad klassen om tips på vad man kan göra när någon beter sig illa på internet, eller hur man som barn kan agera när vuxna tar olämplig kontakt och kanske vill att man skickar bilder, kom många kloka förslag om att man exempelvis ska anmäla och blockera, fota av vad som skrivits och berätta för en vuxen som man litar på. Och Enarsson betonade att man ska vara vaksam eftersom man inte vet vem det är man pratar med i ett chattforum t.ex. För att stämma av att personen verkligen är den hen säger att den är, tipsade hon om att föreslå ett videosamtal där även föräldrarna är med i början av samtalet. Och hon påminde klassen:

– Att det alltid är den vuxna som gör något fel! Det är så viktigt att inte barn skuld- och skambelägger sig själva om de blir utsatta för något på internet.

Du lyfte ju svåra frågor som exempelvis nätmobbning och vuxna som beter sig olämpligt/tar kontakt via nätet. Hur är det att prata om det med barn?

– Utmanande! Det är svårt att prata med barn om sådant jag ofta pratar med vuxna om, och hitta en bra nivå för samtalet. Jag försökte lyfta otäcka och allvarliga ämnen men utan att skrämma dem. Internet är ju trots allt också en fantastisk plats för barn och unga att umgås och utvecklas på. 

Redan när du själv var i samma ålder som barnen i klassen du besökte så bestämde du dig för att du ville bli jurist och forskare, hur kommer det sig?

– Jag tror faktiskt att det hade mycket hade med hur advokater framställdes på tv! De verkade så kompetenta och fick diskutera viktiga frågor. Sen när jag väl började plugga juridik och förstod att det går att forska så valde jag den banan framför advokatspåret. Jag tror att det passar mig bättre.

Forskarens tips för hjälp och stöd:

• Förälder, mor- och farförälder, lärare eller annan skolpersonal som kurator, eller en tränare eller liknande. Det kan också vara skönt att prata med en kompis eller kompis föräldrar. Försök hitta någon i er omgivning som ni litar på, och helst en vuxen! 

• Anmäl otäcka saker till plattformen ni är på (som Snapchat, TicTok eller olika spel).

• Det finns olika organisationer som är gratis och där ni får vara anonyma om ni vill. Exempelvis:
— Bris - barnens rätt i samhället. Ni kan ringa dit, chatta, skriva i forum och läsa material på deras hemsida www.bris.se.
— Även organisationen Ecpat hjälper barn. Även där kan ni chatta och läsa material, till exempel här: 
https://dittecpat.se/allemanschatten/

• Polisen. Om det är jobbigt att vända sig dit själv är det bra att ta hjälp av en vuxen ni litar på.