Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 26 februari 2021)

printicon
Publicerad: 29 nov, 2007

Kommuner prioriterar inte medborgarinflytande

NYHET Att alla medborgare ska kunna delta i olika beslutsprocesser lyfts ofta fram som en viktig fråga för att nå en hållbar utveckling. Men Eva Mineur vid Umeå universitet visar att traditionella miljöfakta som buller och luftkvalitet fortfarande kommer långt före medborgardeltagande i kommunernas prioriteringslista.

Hållbar utveckling innebär att samhället ska vara hållbart såväl miljömässigt som ekonomiskt och socialt. Sveriges kommuner använder så kallade hållbarhetsindikatorer för att kunna följa om det politiska målet med hållbar utveckling uppfylls. Till exempel mäts och jämförs energianvändning, koldioxidutsläpp och BNP. Flera kommuner har också lokala hållbarhetsindikatorer kopplade till egna hållbarhetsmål.

Eva Mineur vid Umeå universitet har intervjuat drygt femtio politiker och tjänstemän i Sundsvall, Stockholm och Växjö för att undersöka hur arbetet med olika indikatorsystem fungerar. Lokala indikatorsystem varierar mycket i innehåll, något som enligt Eva Mineur visar att hållbar utveckling mäts och tolkas väldigt olika i olika sammanhang. Hon menar att ”mjuka frågor”, som demokrati, ökad kunskap och lärande, indikeras mindre än ”hårda frågor”, som luftkvalitet, buller och utsläpp. Detta trots att kommuner ofta lyfter fram ”mjuka frågor” som nödvändiga delar i hållbar utveckling.

Ett ökat medborgardeltagande finns med i alla kommuners målsättningar för det lokala hållbarhetsarbetet. En ”stark form” av medborgardeltagande karaktäriseras av att medborgare också delegeras makt över olika frågor. Eva Mineur menar att politiker och tjänstemän ofta blandar ihop att involvera och att informera medborgare. Många politiker anser att det strider mot demokratins ideal att ge medborgare mer direkt makt och inflytande i beslutsprocesser. Dessutom tar det längre tid att fatta och genomföra ett beslut ju fler som deltar i en process.

Indikatorsystem utan involverade medborgare förankras också bäst och användas mest i kommunens organisation. De mer deltagardrivna systemen blir inte etablerade, trots att många olika aktörer, medborgare som icke-politiska organisationer, involveras i arbetet. En förklaring är att kommuner generellt ser arbetet mot en hållbar utveckling som ett tidsbegränsat projekt och en snabb lösning, istället för en process som snarare ska leda till förändringar på lång sikt. Eftersom indikatorer definierar innehållet i begreppet hållbar utveckling och ofta utgör beslutsunderlag för politiker, kan de fungera som en ny form av styrmedel. Eva Mineur menar att indikatorer därför måste förstås som värdebärare och normgivare i politiken. Det innebär i förlängningen att makten över hållbarhetsindikatorernas innehåll också ger makten över en stor del av den politiska agendan för hur vi ska uppnå en hållbar utveckling.

Lördagen den 1 december försvarar Eva Mineur, statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Towards sustainable development. Indicators as a tool of local governance. Disputationen äger rum kl. 10.15 i S 205, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är Dr Neil Carter, Department of Politics, University of York, Storbritannien.

Eva Mineur kommer ursprungligen från Gävle, men är numera bosatt i Stockholm där hon jobbar som konsult i hållbarhetsfrågor, särskilt uppföljningssystem och indikatorer.  

För mer information, kontakta: Eva Mineur, statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitetTel: 070-218 5063
E-post: eva.mineur@pol.umu.se

Redaktör: Camilla Nilsson