Kort eller lång strålbehandling vid prostatacancer?
NYHET
Vilken strålbehandling är effektivast vid prostatacancer – stora doser under kort tid eller små doser under längre tid? Detta testas i en studie som initierats och leds av Anders Widmark, professor vid institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet.
I studien som genomförs i samarbete med nio svenska och två danska centra, jämförs strålbehandling bestående av sju stora dagliga doser med en standardbehandling som innebär 39 små dagliga doser. Nyligen fick projektets ledning, i konkurrens med 143 andra sökanden, 13 miljoner kronor i Vetenskapsrådets utdelning till klinisk behandlingsforskning, för att klarlägga frågan om kort eller lång behandling vid prostatacancer som är begränsad till prostatakörteln.
Teorin är att en stor dos per dag (6.1 Gy under sju dagar) – en så kallad hypofraktionerad strålbehandling – ger en dubblerad verkningsgrad på cancercellerna vid lokal prostatacancer, i jämförelse med standardbehandling (2 Gy per dag under 39 dagar). Detta skulle vara en stor fördel för såväl patienter som för sjukvård, tack vare den ökning av effektiviteten som finns i varje strålfraktion och förkortningen av tiden i strålbehandlingsmaskinen. En förutsättning är dock att den friska vävnaden inte skadas mer.
- Man kan likna det vid att slå in en 7-tums spik i en planka, man kan ta den lilla hammaren och slå 39 slag, men man kan också ta släggan och slå in spiken med sju slag, säger Anders Widmark.
Studien som startade i Sverige och Danmark omfattar idag mer än 1000 patienter. Tillsammans med forskare i England har man nu beslutat att utöka antalet patienter till att totalt omfatta 1984 personer. Det krävs så många patienter för att kunna visa om de båda behandlingsmodellerna är lika bra och ger motsvarande biverkningar. Detta räcker i sig för att hela världen skulle kunna gå över till den korta behandlingen. Det kan dessutom vara så att den korta behandlingen är effektivare.
Två ytterligare studier planeras. En studie där det planeras en prostatabiopsi tre till fem år efter behandlingsslut i syfte att jämföra om det finns eventuella cancerceller kvar, och vilka egenskaper dessa celler har som gör att de kan överleva. Den andra är en genetisk studie för att se om det finns vissa gener och genetiska förändringar som kan förutsäga eventuella biverkningar och strålresistens.
Under 2015 kommer analyser att göras för att beskriva biverkningsmönstret hos 800 av de första patienterna.
