NYHET Hur kommer det sig att man som läsare kan få så starka sinnesintryck av skönlitteratur? Det är frågan Tove Solander försöker besvara i sin doktorsavhandling, med utgångspunkt i den amerikanska författaren och multimediakonstnären Shelley Jacksons verk.
Tove Solander
– Det spännande med Shelley Jacksons verk är att de är så sinnliga och konkreta, samtidigt som de experimenterar med språkliga och litterära regler på ett (post)modernistiskt sätt. Jackson försöker närma skrivandet till andra konstarter som bildkonst och performance, genom att framhäva ordet som ting och textens fysiska egenskaper.
Att skriva digitala hypertexter (texter som är länkade till annat digitalt material) är bara ett exempel på hur Shelley Jackson tänjer på gränserna för vad som räknas som skönlitteratur. Det Tove Solander koncentrerar sig på i sin avhandling är hur Jacksons texter talar till läsarens kropp, ofta genom att handla om kroppar.
– Jag sätter in Jackson i ett sammanhang av kroppslig konst och litteratur med politisk udd, särskilt feministisk och queer.
Den dominerande trenden inom litteraturforskning har varit att betrakta texter som teckensystem avskilda från en verklighet som de bara kan spegla eller hänvisa till. Med den utgångspunkten kan man enbart diskutera litterära skildringar av sinnesintryck.
En annan litteraturvetenskaplig strömning koncentrerar sig på de fysiska och formella egenskaperna hos olika medier. Det ger utrymme att diskutera sinnesintryck av exempelvis språkljud, typografi eller att klicka på länkar i en hypertext, men försummar textens innehåll.
Med stöd av den franske filosofen Gilles Deleuze hävdar Tove Solander att man inte kan dra en så skarp skiljelinje mellan form och innehåll, utan att de smälter samman i läsupplevelsen. Hon är intresserad av hur litterära texter fungerar, snarare än vad de betyder.
En av hennes utgångspunkter är att litterära skildringar av sinnesintryck också skapar sinnesintryck hos läsaren, därför ägnar Tove Solander ett kapitel var åt hur Jackson behandlar de fem sinnena.
– Jag myntar begreppet ”fantomsinnesintryck” för att beskriva de sinnesintryck texter ger upphov till. Liksom fantomsmärtor upplevs i amputerade lemmar, orsakas fantomsinnesintryck av ting som inte är fysiskt närvarande utan frammanade med ord. De är inte bleka kopior av ”riktiga” sinnesintryck utan unika litterära intryck.
– Att använda språket som konstnärligt medium ger möjlighet att skapa starka intryck av fantastiska saker som inte fysiskt existerar. I det ser jag en utopisk politisk potential, avslutar Tove Solander.
Disputationen äger rum fredag den 15 mars, kl 13.15, i Hörsal F, Humanisthuset, Umeå universitet.
Opponent: Sara Danius, professor, institutionen för kultur och kommunikation, Södertörns högskola. För övrigt nyligen invald i Svenska Akademin.
Kontaktuppgifter: Tove Solander, tove.solander@engelska.umu.se
tfn +46 294 21199
Redaktör: Per Melander
