NYHET En gång i veckan ger sig en grupp av pensionerade medarbetare från Umeå universitet ut till högstadieskolor i Umeå. Under namnet Läxakademien hjälper de eleverna med läxläsning i alla ämnen, från franska till kemi.
Det är onsdagseftermiddag på Grubbeskolan i Umeå. Eleverna har rast och sitter samlade i uppehållsrummen. De pratar och skrattar. Karin Backman är pensionerad bibliotekarie från Umeå universitetsbibliotek. Hon och tre andra pensionerade medarbetare från Umeå universitet visar vägen till ett av klassrummen på skolans bottenvåning. En tjej som sitter i en av elevgrupperna vinkar till sig Karin och ger henne en kram.
De fyra, numera avtackade, medarbetarna är alla del av det nystartade nätverket Läxakademien. Varje vecka samlas några av dem på Ålidhemsskolan och några av dem på Grubbeskolan i Umeå för att ge eleverna frivillig läxhjälp. Leif Holmström är före detta universitetslektor i nationalekonomi, och initiativtagare till nätverket:
– När jag gick i pension 2007 började jag fundera över vad jag skulle göra när jag inte längre jobbade. Jag kom fram till att vad jag än skulle ägna mig åt var tre saker viktiga, ett: jag ville ha kul, två: jag ville sköta min hälsa och tre: jag ville göra något samhällstillvänt. Jag tyckte att det var dags att ge tillbaka lite till staten efter all lön man har fått därifrån genom åren. Så, då kom jag på idén med läxakademien. Jag har en del kontakter i skolvärlden från mitt arbete, och det var inte svårt att få några skolor att nappa.
Kajsa Nordin och Sofie Wittsten går i klass 9m på Grubbeskolan. De sitter tillsammans med läxakademien på stolar med grå möbeltassar av gummi i klassrummet på skolans bottenvåning. Kajsa och Sofie brukar ta hjälp av läxakademien ibland, speciellt inför prov. ”Läxhjälpen” är alltid efter skoltid, och helt frivillig. – Jag brukar gå till läxhjälpen för att få hjälp med matten, berättar Kajsa. Jag tycker att det är bra att den finns. Här tar man sig tid att göra läxorna ordentligt, hemma är det lätt att man gör något annat istället, sätter sig framför datorn till exempel. – Dessutom får man gott fika på läxhjälpen, skrattar Sofie.
– Eleverna här på skolan är pratiga, men väldigt trevliga. Det är ofta matematik de vill ha hjälp med. Eleverna verkar ha bilden av att matematik är väldigt svårt, och något man måste jobba extra mycket med, berättar Karin Backman.
Bertil Brånin är pensionerad universitetslektor i miljö- och hälsoskydd. Han ser att läxhjälpen är ett sätt för honom att bredda sina egna kunskaper:
– Hit kommer eleverna med läxor i vilket ämne som helst. Så ofta lär jag mig också nya saker här på skolan. Härom veckan fick jag till exempel en lektion i kemi av en grupp ivriga åttor.
Agneta Bålfors är områdeschef för Grubbe skolområde. Hon berättar att det inte görs någon kontroll av universitetsveteranernas kunskaper, men att hon litar på att de är kompetenta nog att hjälpa eleverna.
– Alla de som är del av nätverket har en stor livserfarenhet, och bara det ger mycket. Vi har också fått mycket positiv respons från föräldrar, de vill gärna att deras barn ska gå till läxhjälpen. Dessutom har alla i läxakademien minst doktorsgrad inom sitt ämne, så jag känner mig trygg i deras förmåga som läxhjälpare, tycker Agneta.
– Eleverna har alltid med sig skolböckerna när de kommer till oss, så är det något vi inte vet svaret på kan vi alltid titta i böckerna, menar Karin Backman. – Det är flera skolor som vill att vi ska komma till dem, men just nu är vi för få för att räcka till alla. Så vi tar tacksamt emot nya medlemmar i läxakademien, säger Leif Holmström.
– Ja, jag skulle vilja att ni kom hit fler dagar än nu. Jag skulle kunna gå på läxhjälpen minst två dagar i veckan, berättar Kajsa Nordin i klass 9m.
Bild Mattias Pettersson
Redaktör: Elin Andersson