"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 2009-05-04

Mängden skogskanter i norra Sverige påverkar biologisk mångfald

NYHET Skogskanter är mycket vanliga i våra nordliga svenska skogar och kan därför ha stora effekter på biologisk mångfald. Kanternas egenskaper skiljer sig mycket åt, något som både skogsbruk och naturvård måste ta hänsyn till. Det visar Ulrika Jansson, Umeå universitet, i sin avhandling.

Kanter mellan skog och hyggen, ungskog, myrar och vägar påverkar den biologiska mångfalden i skogen. Längden av skogskanter i norra Sverige är upp till 100 m per hektar. Arter kan både gynnas och missgynnas av kanter. Många arter som är beroende av gammal skog är ofta frånvarande i kantzonen och t ex hänglavar, minskar i hyggeskanter.

I sitt avhandlingsarbete har Ulrika Jansson samlat in detaljerat data för mer än 1400 skarpa skogskanter i 28 landskap (4 km x 4 km stora) från Värmland i söder till nordligaste Lappland. Landskap som är starkt påverkade av mänsklig aktivitet, såsom skogsbruk, jordbruk och vägar, har mer skarpa skogskanter än naturligt varierande landskap. Dessutom är kanterna som skapas av skogsbruk mer exponerade för väder och vind än naturliga kanter. Detta eftersom de har större skillnad i trädhöjd och eftersom de öppna ytorna ofta är större vid hyggeskanter än vid naturliga myrkanter.
– Arter som är känsliga för starkt ljus, uttorkning och sönderblåsning av vind har det därför särskilt svårt i starkt brukade landskap, berättar Ulrika Jansson.

Hon har utvecklat en metodik för att i infraröda flygbilder uppskatta mängden skarpa skogskanter på landskapsnivå. Med dessa som grund har hon klassificerat typ av mark, t.ex. skogstyp, myrmark, åkermark och hyggen, och noggrant beskrivit skogens egenskaper, även trädens höjd och krontäckning. Dessutom har hon mätt storleken på den öppna ytan och vilken riktning kanten är exponerad mot. Detta gör det möjligt att klassificera kanterna med avseende på hur skyddad eller utsatt kanten är för bl.a. vindpåverkan och solljus.

Ulrika Jansson har också undersökt vilken betydelse skyddande vegetation på hyggen har för tillväxt hos den hotade hänglaven långskägg (Usnea longissima) i skogskanter. Hon fann att långskägg växer bra i skog nära kanter där vegetationen på den intilliggande ytan är hög nog att minska vinden och uttorkningen utan att skugga laven. Tillväxten var sämre både längre in i skogen och vid starkt utsatta eller beskuggade kanter.

Ulrika Jansson är uppvuxen i Hudiksvall och har därefter studerat i Uppsala och sedan doktorerat i Umeå. Hon bor nu i Ås, södra Norge.

Fredagen den 8 maj försvarar Ulrika Jansson, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Forest edges in boreal landscapes − factors affecting edge influence. Svensk titel: Skogskanter i boreala landskap − faktorer som påverkar kanteffekten. Disputationen äger rum kl 13.00 i Lilla Hörsalen (KB3A9), KBC-huset. Fakultetsopponent är docent Timo Kuuluvainen, Institutionen för Skogsekologi, Helsingfors universitet, Finland.

Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-21664

Ulrika Jansson nås enklast på e-post: ulrika.jansson@emg.umu.se eller mobil: 0047 41 395 394 alternativt 070-31 585 31.

Redaktör: Karin Wikman