NYHET För ett år sedan hade arkitektstudenten Lynda Mutesi Rwanyarare aldrig hållit en såg i sin hand. I dag har hon nya färdigheter och driver en blogg om allt hon konstruerar och bygger. Lynda är inriktad på att få använda sina nya kunskaper i praktisk och social arkitektur i sitt hemland. Hon är just tillbaka från Uganda där hon gjort ett femveckors projekt åt skolan.
Lynda, i enkel vit tröja och med stort halsband runt halsen, gör ett lugnt och eftertänksamt intryck. Hon berättar med inlevelse om sitt terminsprojekt som handlar om att konstruera skyddande trästrukturer åt nyfödda kalvar på bondgårdar på den afrikanska landsbygden.
– Att designa för att hjälpa fattiga människor i Uganda till ett bättre liv, det känns meningsfullt, säger Lynda Mutesi Rwanyarare, masterstudent år två på Arkitekthögskolan vid Umeå universitet.
De första 30 dagarna i en kalvs liv är avgörande. Många kalvar dör i lunginflammation eller annat och många bönder har inte råd att bygga rejäla ladugårdar i dyr betong. Med denna problemställning i åtanke har Lynda har intervjuat ett antal småbönder med boskap i Uganda och lyssnat på deras behov, idéer och funderingar.
– Min tanke är att använda trävirke. Jag har konstruerat skydd som förvisso inte är permenenta byggnader, men de är funktionella och hälften så dyra och kalvarna får vila i skydd mot sol, vind och regn och behöver inte ligga i det fuktiga gräset.
Som modellgård har hon fått använda sin pappas ranch.
– Det är häftigt att utföra ett socialt byggprojekt från scratch, testa sina idéer i ett riktigt sammanhang, och se de goda resultaten. Jag kom just hem från Afrika och nu ska jag berätta om mina resultat för årskursen nästa vecka.
Femte terminen går mot sitt slut. Vad tycker du är bra med Arkitekthögskolan i Umeå?
– Att de inte undervisar på ett konventionellt sätt och det är just vad jag behöver! Vi experimenterar mycket med olika material och vi studenter får mycket frihet och tid att testa våra idéer i verkstaden. Det handfasta fördjupar förståendet tycker jag. Det är inte som hemma där resurserna är begränsade. Jag tycker också om att vi har många internationella föreläsare om ger olika perspektiv på arkitektur och att vi får personlig hjälp av läraren i våra enskilda projektarbeten. I Uganda fanns ingen tid för det.
Lynda Mutesi Rwanyarare hade aldrig hållit en såg i sin hand innan hon kom till Umeå. Numera är hon praktiskt taget bosatt i skolans verkstad, där hon också uppskattar att finns teknisk personal till hands om man behöver hjälp.
– Nu fixar jag att såga, skära och bygga och jag har till och med startat en blogg där jag skriver om grejer som jag har designat och byggt.
Lynda har en kandidatexamen i arkitektur från Makerere University i Uganda. Det är ett av de äldsta och mest prestigefyllda universiteten i Afrika. Det ligger nära Kampala, huvudstaden i Uganda med 1,5 miljoner invånare.
Efter sin grundexamen jobbade hon som arkitekt på en liten privat arkitektbyrå i Kampala. På byrån ägnade sig de tre anställda dagarna åt att rita familjehus, ofta i amerikansk stil, och stora pompösa gårdar i kolonialstil till rika människor.
Efter två år började jobbet kännas ganska meningslöst och Lynda började fundera på att byta jobb eller gå vidare med studierna och läsa en masterutbildning i arkitektur. Av en händelse kom hon att besöka Umeå försommaren 2012.
– Min man tog sin masterexamen i folkhälsa så vi kom hit för festligheterna och på så sätt fick jag se Umeå universitet och även besöka Konstnärligt campus och denna fantastiska byggnad i lärkträ. Därefter åkte vi till Stockholm en vecka och jag besökte KTH som också verkade toppen.
Väl hemma fortsatte sökandet efter masterutbildningar i arkitektur. Kanske i Norge eller England? Men Lyndas positiva minnen av Umeå dröjde kvar och hon tittade igenom programbeskrivning och skolans mål på webben. Beslutet började gro och hon sökte Umeå i första hand, kom in och satte sig åter på skolbänken hösten 2015.
Även om skolan har en internationell prägel är Lynda just nu den enda studenten på skolan från ett afrikanskt land. Hon tycker om Umeå och upplever miljön som fridfullt och lugn. Det hon saknar mest från Uganda är värmen, solen (att sitta i skuggan av den) och att hänga med vännerna utomhus i folkvimlet.
– Ibland känns det lite ensamt här, särskilt på loven. Då har jag å andra sidan tid att plugga, vara i verkstaden eller träna på Iksu. Jag är en riktig Iksu-holic. Om jag är riktigt uttråkad kan jag vara där två gånger samma dag!
Nästa termin stundar examensarbete och Lynda kommer att fortsätta utveckla sitt byggprojekt för att hjälpa köttbönder. Hon har börjat fundera på hur man kan utveckla mjölkplatser och utfodringsställen för kor.
Vilka framtidsplaner har du?
– Jag skulle vilja åka hem till Uganda, men inga fler projekt med lyxvillor eller shoppingcentra för mig! Mitt senaste projekt har inspirerat mig och jag skulle vilja fortsätta i en mer social riktning och se hur långt jag kan komma. Socialt entreprenörskap verkar vara min grej. Den största delen av befolkningen i Uganda är bönder så det borde finnas en marknad för den här typen av alternativa byggnationer. Jag visste inte förut att arkitekter kunde jobba med sånt!
Läs Lynda Mutesi Rwanyarares blogg ”nkorera”
(Nkorera är bantu-dialekt och betyder göra det på egen hand)
Se ett filmklipp om Lyndas byggprojekt i Uganda
Namn: Lynda Mutesi Rwanyarare
Ålder: 28 år
Kommer från: Uganda
Gillar: Enkelheten i svensk arkitektur
Konstigt i Sverige: Fika! När som helst är fika-tajm (”hemma dricker vi kvällste”)
Intressen: Sy, blogga, läsa, träna på Iksu
På nattygsbordet: Make vision board work for you by Terri Savelle Foy
Favoritarkitekt: Dansken Bjarke Ingels
Redaktör: Ingrid Söderbergh