Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 26 januari 2021)

printicon
Publicerad: 23 okt, 2014

Medeltida DNA ger forskare viktiga ledtrådar om arter och sjukdomar

NYHET I en sex meter lång borrkärna från Uppsalasjön Ekolns botten söker forskare från Umeå universitet efter gammalt DNA i jakt på information om historiska miljöer. Sjösedimentet kan avslöja när djur och växter kom till Sverige för första gången och vilka sjukdomar som härjade vid den tiden.

Bildtext: Iförda vita dräkter och ansiktsmasker står en grupp forskare böjda över det sex meter långa sedimentprovet från sjön Ekolns botten. Skyddsutrustningen behövs för att inte kontaminera proverna som tas ut för DNA och A-DNA analys. Foto: Rolf Zale

Ny teknik gör det i dag möjligt att spåra DNA-rester från djur och växter som spolats ut och hamnat på sjöars botten. Dessa sedimenterade bottnar utgör på så sätt naturliga arkiv där genetisk information om vad som fanns och levde kring sjön för tusentals år sedan lagras. I en gemensam satsning tillsammans med forskare från Uppsala universitet har Umeåforskarna påbörjat den första studien av sin typ i Sverige.

– Vi ska undersöka om vi kan hitta genetiska spår från tidigt jordbruk, vars historiska utveckling är väl kartlagt i området runt Ekoln. Med en sex meter lång borrkärna kommer vi åtminstone tillbaka till medeltiden och kan då förhoppningsvis spåra sjukdomar som till exempel pesten på 1300-talet, säger Rolf Zale, lektor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.

Via A-DNA- och DNA-analyser av sedimentprover kan Rolf Zale och hans kollegor förhoppningsvis identifiera vilka sjukdomsalstrande bakterier som kom ut via avloppsvattnet till Fyrisån och sedan ut i Ekoln.

Kanske finns det i sedimentproven även svar på när och hur masken kom till Sverige. Att det finns maskar i marken vet de flesta, men att maskar inte alltid funnits i de svenska markerna är kanske mindre känt.

– Under nedisning som avslutades för mer än 10 000 år sedan dog all maskar ut. I Nordamerika håller maskarna fortfarande på att försöka återinvandra på mark som isen lämnat efter sig, men i Sverige är de redan på plats. När de kom hit är dock inte klargjort, förklarar Rolf Zale.

Förhoppningen med projektet är att Umeå universitet ska positionera sig som en av de starkaste aktörerna inom forskningsområdet som rör gammalt DNA i sjösediment.

– Vi har en lång tradition av att analysera sjösediment och göra genetiska analyser av djur och växter. Självklart vill vi också ligga i frontlinjen när det gäller att utveckla nya metoder för att analysera så här pass gammalt DNA, säger Pär Ingvarsson, professor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap.

Förutom det vetenskapliga värdet om historiska miljöer är tanken är att de metoder som nu utvecklas ska inkorporeras i Umeå universitets grundutbildning och öppna upp för nya studentgrupper som är intresserade både i mikrobiologi och naturhistoria.

För mer information, kontakta gärna:

Rolf Zale, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskapTelefon: 090-786 67 81
E-post: rolf.zale@emg.umu.se

Pressbild för nedladdning

Redaktör: Ingrid Söderbergh