NYHET Med enkla test kan personer som överlevt svårt medfött hjärtfel få muskelmassan undersökt så att åtgärder kan sättas in för ett längre och bättre liv. Det visas i en ny avhandling vid Umeå universitet. Överlevnaden vid svåra medfödda hjärtfel har förbättrats radikalt, men fortfarande kan de tidiga hjärtfelen ge problem längre fram i livet.
Karna Johansson, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
BildMattias Pettersson– Genom att vara uppmärksam på vanliga följder av medfött hjärtfel kan man med relativt enkla medel sätta in åtgärder som ger både bättre livskvalitet och förmodligen även ett längre liv, säger Karna Johansson, doktorand vid Umeå universitet.
åtgärder som ger bättre livskvalitet och förmodligen även ett längre liv
Förr innebar ett medfött svårt hjärtfel en nästan säker förtida dödsdom. Tack vare medicinska landvinningar blir idag nästan alla hjärtebarn vuxna, utbildar sig och bildar familj. Detta är något av en medicinsk framgångssaga som har skett på bara några årtionden. Men att växa upp med ett medfött hjärtfel går dock inte heller idag helt obemärkt förbi.
I sin avhandling visar Karna Johansson att av de som föddes med de svåraste hjärtfelen har mer än hälften som vuxna en minskad muskelmassa och nedsatt muskelstyrka. Detta kallas på fackspråk för sarkopeni och är förknippat med nedsatt motståndskraft mot många andra sjukdomar, som till exempel infektioner.
Sarkopeni är oftast ett problem hos äldre eftersom muskelmassan minskar med stigande ålder, och risken är att patienterna kommer tappa ytterligare muskler när de åldras.
Patienterna med de svåraste medfödda hjärtfelen har också mindre benmassa och tecken på sämre hållfasthet i skelettet, vilket kan innebära större risk för frakturer när de blir äldre.
Den goda nyheten är att både sarkopeni och skelettet ofta kan påverkas av kost och träning, inte minst om man börjar tidigt. Det pekar på möjligheten att med enkla medel förbättra och förlänga livet ytterligare hos den här växande patientgruppen.
En förutsättning för att kunna behandla sarkopeni är dock att den upptäcks. I avhandlingen visas att greppstyrka kan vara ett enkelt och effektivt sätt att identifiera personer med sarkopeni. Greppstyrkan hängde mycket väl samman med uppmätt muskelmassa, inte minst i armen. I ett första steg behöver man alltså inte använda någon röntgenmetod för att undersöka muskelmassan, ett enkelt test av styrka duger bra.
En vanlig uppfattning är att hjärtpatienterna har låg muskelmassa för att de tränar för lite. I avhandlingens studier gick att se att så inte var fallet. På det stora hela uppgav patienterna att de tränade lika mycket som kontrollgruppen. Orsaken till den låga muskelmassan är istället förmodligen snarare en kombination av syrebrist i barnaåren och stora operationer, nedsatt arbetsförmåga och låggradig inflammation.
Precis som med sarkopeni kan man stärka benstommen genom att belasta den, såsom när man tränar. Vad gäller benstärkande träning verkar det dock som att den är av allra störst vikt när man är ung, innan man har vuxit klart.
– Även om man idag sällan begränsar gymnastiken för barn med hjärtfel, tål det att påpekas att det troligtvis inte bara är ofarligt för dem att röra på sig, utan att det är viktigare än för deras kamrater, säger Karna Johansson.
Det mest oväntade resultatet var att kvinnor med svåra medfödda hjärtfel hade större andel fett än kvinnorna i kontrollgruppen. Männen däremot hade lika mycket fett som sina kontroller. Den ökade andelen fett hos kvinnorna avspeglades inte i något förhöjt kroppsmasseindex, BMI.
Många av kvinnorna hade normalt BMI men en stor andel fett. Fettmassan var dessutom i större utsträckning lokaliserad till buken och inte till rumpan, något som är förknippat med metabola sjukdomar som diabetes och hjärtinfarkt i andra patientgrupper. Orsaken till detta är oklar. Möjliga förklaringar kan vara att flickor med medfödda hjärtfel blir mer överbeskyddade än sina jämnåriga kamrater och därmed blir med överviktiga. Alternativt kan det finnas hormonella orsaker.
– Det finns mycket mer att forska om här. Det handlar om att skriva fortsättningen på framgångssagan om överlevarna med svåra medfödda hjärtfel, säger Karna Johansson.
Avhandlingen bygger på två så kallade tvärsnittsstudier. I första studien deltog 73 vuxna patienter med komplexa medfödda hjärtfel från både Umeå, Uppsala och Lund. Dessa undersöktes med en metod för att mäta kroppens sammansättning av ben, muskler och fett. I den andra studien deltog 49 patienter från hela norra regionen och genomgick undersökning med en metod baserad på skiktröntgen av underarmar och underben som ger detaljerade tvärsnittsbilder av kroppens vävnader. Dessutom undersöktes muskelstyrkan i både armar och ben samt konditionen.
Deltagarna i studien var förhållandevis unga med en medelålder på 36 år. I båda studierna rekryterades också en kontrollperson för varje patient, utan medfödd hjärtsjukdom men av samma ålder och kön som sin respektive patient.
Karna Johansson kommer från Skåne men utbildade sig till läkare vid Göteborgs universitet. Därefter fortsatte hon norrut till Kiruna där hon bor sedan 13 år. Karna är specialist i internmedicin och kardiolog.
Karna Johansson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, försvarar fredag 8 oktober 2021 kl. 13.00 sin avhandling Kroppssammansättning hos vuxna med komplexa medfödda hjärtfel. Fakultetsopponent Mats Börjesson, Sahlgrenska akademin, Göteborg. Huvudhandledare Camilla Sandberg. Plats: Sal B, 9 tr, Norrlands universitetssjukhus. Disputationen kan följas via zoom https://umu.zoom.us/j/68745369812 Lösenord: 223344
