Mental träning inom idrott - någon effektiv universalmetod finns inte
NYHET
Vad som menas med koncentrationsförmåga varierar inom idrottsvärlden, och för en effektiv mental träning krävs skilda tekniker för olika personer och idrotter. John Jansson, Umeå universitet, har i sitt doktorsarbete tagit pulsen på drygt fyrtio idrottare.
Att kunna koncentrera sig vid rätt tidpunkt är viktigt för att bli framgångsrik inom idrott. John Jansson, institutionen för psykologi vid Umeå universitet, har i sin avhandling studerat olika mentala träningsmetoder inom idrotten. Han visar att idrottare som lägger ner tid på koncentrationsträning inte har någon garanti för att träningen gör att de presterar bättre på idrottsarenan.
En genomgång av de flesta empiriska studier visar att mental träning endast har en måttlig effekt. Efter att ha intervjuat och mätt pulsen på över fyrtio idrottare, visar John Jansson att olika parametrar i koncentrationsfasen varierar, dels från idrott till idrott, dels från person till person.
En tänkbar förklaring till resultatet är att vad som menas med koncentration, och vilken typ av förmåga man vill uppnå, varierar inom idrottsvärlden.
Ibland ses koncentration som en slags vakenhet eller beredskap som gör att idrottare kan fokusera på en serveretur, eller upprätthålla en viss beredskap under en hel halvlek. Men koncentration kan också uppfattas som idrottares förmåga att välja ut viktig information och samtidigt ignorera störande moment, som till exempel publikreaktioner.
Koncentration kan även beskrivas som en förmåga att utföra flera saker på samma gång, som att dribbla en fotboll samtidigt som man söker efter fria medspelare. För att uppnå en specifik koncentrationsförmåga krävs olika tekniker.
Enligt John Jansson är det också tänkbart att en koncentrationsträning som fungerar för att lyfta en nybörjare till en medelnivå, inte hjälper samma idrottare att utvecklas till en expert. Vid exempelvis en straffsituation kan en orutinerad fotbollsmålvakt fokusera på bollen och samtidigt vara sårbar för störande moment, såsom psykningar från straffläggare och publik.
En effektiv koncentrationsträning för denna målvakt skulle då handla om att våga släppa bollen med blicken och stänga ute störningar. I värsta fall skulle ovanstående beskrivna träning störa en rutinerad målvakt, som redan fokuserar på straffskyttens höft och har lärt sig att stänga ute all onödig information. Denna skillnad kan även innebära att det behövs annorlunda koncentrationsträning beroende vilken ålder idrottaren har.
John Jansson menar att skickliga idrottare tycks gruppera information i större och mer meningsfulla enheter, för att lättare kunna plocka upp relevanta ledtrådar från minimal information och förutse kommande händelser. För en rutinerad tennisspelare kan det exempelvis räcka med att se hur motståndarens racket träffar bollen, för att förflytta sig till rätt position.
John Jansson har under flera år arbetat som fysisk tränare inom ishockey, bandy, handboll, innebandy och fotboll, och efter sin psykologexamen har han inriktat sig mer på psykologisk träning av individer och lag. Just nu är han med och planerar ett psykologprogram med inriktning mot idrott vid Umeå universitet som startar höstterminen 2006.
Fredagen den 4 november försvarar John Jansson, institutionen för psykologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Jakten på koncentration – från teori till idrott. Disputationen äger rum kl. 10.15 i sal bt 102, Beteendevetarhuset. Fakultetsopponent är professor Ingemar Wedman, GIH, Stockholm och Högskolan i Gävle.
För mer information, kontakta: John Jansson, institutionen för psykologi, Umeå universitet, tel: 070–34 29 075, e-post: john.jansson@psy.umu.se
