Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 1 mars 2021)

printicon
Publicerad: 03 okt, 2006

Mest aktivitet nära tarmytan vid glutenintolerans

NYHET Den kraftigaste reaktionen sker nära tarmens yta vid glutenintolerans, och processen engagerar både immunceller och ytceller, så kallade epitelceller, i tarmen. Detta forskningsresultat, som går på tvärs mot vad som tidigare trotts, är en del av den avhandling som Göte Forsberg försvarar vid Umeå universitet 6 oktober.

Glutenintolerans, eller celiaki, är en autoimmun sjukdom som innebär att man inte tolererar glutenproteiner i kosten från sädesslagen vete, råg och korn. Man beräknar att minst 1 % av befolkningen i västvärlden är drabbad av sjukdomen. Symtomen hos små barn utgörs främst av mag-tarmsymtom men ibland också fördröjd tillväxt.

Tidigare forskning om celiaki har visat att patienterna har glutenspecifika vita blodkroppar (T-lymfocyter) i tunntarmen, d.v.s. de har en oönskad immunitet mot gluten. När patienten äter gluten reagerar dessa T-lymfocyter som producerar signalsubstanser, s.k. cytokiner. Man har tidigare trott att främst T-lymfocyter som befinner sig djupare ner i tarmväggen orsakar tarmskada och därmed symptom, men Göte Forsbergs resultat motsäger alltså detta.

I sin avhandling visar Göte Forsberg att den kraftigaste reaktionen mot gluten sker nära tarmens yta. Processen engagerar såväl de T-lymfocyter som uppehåller sig i epitelet, själva gränsskiktet, och de ytliga epitelcellerna själva. Barn med celiaki har ofta bakterier som sitter på epitelcellerna i tunntarmen även när de är behandlade med en glutenfri diet. Hos friska barn är detta mycket ovanligt. Att bakterierna kan fästa mot tarmcellerna kan vara orsakat av ett förändrat medfött lokalt immunförsvar i tarmen där vi bl.a funnit att vissa ytstrukturer på epitelcellerna är förändrade.

Hos friska barn visar vi att det pågår en ständig immunologisk aktivitet i tarmen med uttryck från T-lymfocyterna av ett flertal cytokiner. Vid celiaki ökar produktionen av vissa av dessa cytokiner kraftigt och utrycks främst i de T-lymfocyter som befinner sig emellan och nära intill epitelcellerna. Det mest framträdande cytokinet, interferon-gamma, som är ett aggressivt inflammatoriskt ämne, produceras i kraftigt ökad mängd vid aktiv sjukdom och fortsätter produceras i förhöjda mängder trots glutenfri kost.

De flesta T-lymfocyter som finns i tunntarmen bildas i benmärgen och mognar, d.v.s. får sina immunologiska egenskaper, i tymus innan de färdas till tunntarmen. Vissa T-lymfocyter kan dock gå direkt till tunntarmen och mogna där eller till och med förändra sin immunologiska specificitet när de kommer dit. Hos barn med celiaki förefaller det som om denna förmåga att utveckla T-lymfocyter lokalt i tunntarmen är kraftigt nedsatt vilket kan innebära att viktiga T-lymfocyter inte kan nedreglera immunsvaret mot gluten på ett normalt sätt. Detta kan vara förklaringen till att patienten får den oönskade immuniteten mot gluten.

Göte Forsberg har utfört sitt avhandlingsarbete vid Institutionen för klinisk vetenskap och Inst. för mikrobiologi, Umeå universitet. Han är på resande fot under tisdagen, men kan eventuellt ändå nås på e-post gote.forsberg@pediatri.umu.se eller mobiltelefon 0738-24 88 72.

Fredag den 6 oktober försvarar Göte Forsberg, Inst. för klinisk vetenskap och Inst. för mikrobiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Innate and adaptive immunity in celiac disease. Disputationen äger rum klockan 13.00 i Astrid Fagréus-salen, by. 6, NUS. Fakultetsopponent är prof. Ricardo Troncone, University Federico II, Neapel, Italien.

Redaktör: Bertil Born