Miljöarkeologi gav ny kunskap om hur människor levde i förr
NYHET
Ändå sedan järnåldern har människor i norra Norrlands inland levt på liknande sätt som skogssamerna gjorde vid sekelskiftet 1900. En aktuell avhandling har med hjälp av miljöarkeologiska metoder kunnat visa att den typ av bosättningar som samer använt under historisk tid också var i bruk mer än tusen år tidigare.
Under det första årtusendet e. Kr. förändrades bosättningen i norra Norrlands inlandsområden. Boplatser med härdar började anläggas längre från sjöar och vattendrag, i områden där inga människor tidigare hade slagit sig ned. Vid dessa boplatser har arkeologerna i de flesta fall gjort ytterst få fynd förutom själva härdarna (eldstäderna). Det finns vanligtvis inte några spår efter tidigare bostäder eller andra byggnader och det är därför svårt att uttolka hur boplatserna har använts.
Med hjälp av miljöarkeologiska metoder har Nina Karlsson hittat ny kunskap om dessa boplatser och därmed om hur människor levde i norra Norrlands inlandsområden under förhistorisk tid. Hennes analyser har gett information om bosättningarna som arkeologiska utgrävningar vanligtvis inte kan bidra med. De visar att det finns stora likheter i den påverkan som bosättningar från yngre järnålder/medeltid och boplatser som använts av skogssamer under sen historisk tid, har haft på mark och vegetation.
Det betyder att bosättningsmönstret och resursutnyttjandet från omkring 600 e. Kr liknade det skogssamiska som finns beskrivet ända fram i 1900-talets början. Vanliga boplatsaktiviteter som eldning och avfallsdeponering påverkar så väl vegetationen som markens kemiska egenskaper i boplatsernas närmiljö. Spår efter dessa förändringar kan bevaras under lång tid i marken vid boplatsen eller i närbelägna myrar och sjösediment, där de kan återfinnas med hjälp av olika miljöarkeologiska analyser.
Nina Karlssons avhandling presenterar miljöarkeologiska undersökningar av sammanlagt 13 boplatser med härdar, vilka härrör från perioden 1000/1100-1900 e. Kr. De undersökta boplatserna är lokaliserade till inlandsområden i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Vid samtliga boplatser har markkemisk kartering genomförts, medan pollenanalys har utförts vid fyra av boplatserna.
Nina Karlssons resultat visar bland annat att antalet synliga härdar vid dessa boplatser inte nödvändigtvis vittnar om hur många människor som bodde där samtidigt. Den miljöpåverkan som registrerats i anslutning till de undersökta boplatsområdena varierar oberoende av antalet härdar vid boplatserna.
De markkemiska analyserna har dessutom kunnat påvisa att ett flertal av dessa härdar har använts inuti bostäder med kåtaliknande storlek och form, samt att golvytan i dessa bostäder har organiserats ungefär som de samiska kåtorna från historisk tid. Boplatserna har använts av ett mindre antal personer under korta perioder av året. Ingen av de undersökta boplatserna som härrör från perioden före 1600-talet har med säkerhet kunnat definieras som en samlingsboplats där ett större antal människor vistats samtidigt.
Författaren, Nina Karlsson, kommer ursprungligen från Norrbotten men har bott i Umeå sedan 1992. Under denna period har hon bland annat varit anställd vid miljöarkeologiska laboratoriet vid institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet. För närvarande arbetar Nina Karlsson som antikvarie vid Länsstyrelsen i Västerbotten.
Fredagen den 15 december försvarar Nina Karlsson, institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Bosättning och resursutnyttjande. Miljöarkeologiska studier av boplatser med härdar från perioden 600-1900 e. Kr inom skogssamiskt område.
Disputationen äger rum kl 10.15 i Lilla hörsalen, KBC-huset. Fakultetsopponent är professor Bjørnar Olsen, Institutt for arkeologi, universitetet i Tromsø.
För mer information eller intervju, kontakta gärna Nina Karlsson på tel 090-10 72 51, 070-524 47 45 eller e-post: nina.karlsson@ac.lst.se
Pressbilder på Nina Karlsson och en av de undersökta miljöerna: www.umu.se/humfak/pressbilder/Nina_Karlsson/
Bildtext: Miljöarkeologiska prover från järnåldersbosättningar visar stora likheter med långt senare bosättningar, t ex det samiska vistet Nilasvallen i Norrbotten från mitten av 1800-talet. Bilderna visar kåtan och mjölkningsgärdet och samt en förvaringsanläggning på rotfast stolpe, en så kallad njalla.
