Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 20 jun, 2018

Möjligheterna på äktenskapsmarknaden visar kolonisationens effekter

NYHET Framförallt nordsamernas villkor försämrades när nybyggarna flyttade in i sameland, och de samiska kvinnorna fick ett allt sämre utgångsläge på äktenskapsmarknaden. En ny avhandling från Umeå universitet fokuserar på kulturmöten i äktenskap under 1700- och 1800-talen.

Hur samerna påverkades av kolonisationsprocessen, kulturellt och demografiskt, har varit i stort sett outforskat. Historikern Gabriella Nordin har undersökt giftermålsmönstret bland invånarna i åtta nord- och sydsamiska församlingar under åren 1722-1895 och kan i sin doktorsavhandling presentera intressanta uppgifter om kolonisationens effekter.

Studien visar att samernas förutsättningar för äktenskap försämrades i takt med att icke-samerna i området blev allt fler. Ökande giftermålsåldrar antyder att man inte längre hade ekonomiska förutsättningar att gifta sig i unga år.
– Enligt samisk tradition ingick det unga paret i någon av föräldragenerationens hushåll tills man hade en renhjord stor nog att försörja sig på. Först därefter skaffade man ett eget hushåll, förklarar Gabriella Nordin.

Sydsamernas näringar och därmed också ekonomi påverkades negativt när nybyggarna slog sig ned i området, men vad gäller giftermålsmönstret verkar området relativt opåverkat av kolonisationsförloppet. Möjligen vittnar höjda giftermålsåldrar bland sydsamiska män mot slutet av 1800-talet om det sämre utgångsläget. Någon assimilering, eller ens integrering, in i svenska giftermålstraditioner var det inte tal om. Få äktenskap ägde rum mellan samer och icke-samer och förändringen i de sydsamiska giftermålstraditionerna var snarare en konsekvens av det ekonomiska läget än ett kulturellt och etniskt närmande till icke-samerna.

Inom det nordsamiska området finns däremot tecken som pekar mot kulturell integrering mellan samer och icke-samer. I Karesuando och Jukkasjärvi, där det även mot slutet av kolonisationsprocessen bodde mest samer, var framförallt kvinnornas giftermålsåldrar påfallande lika bland samer och icke-samer. Mycket tyder på att det där var icke-samerna som integrerades in i samiska traditioner, och inte tvärtom.

I Gällivare och Jokkmokk, där samerna mot 1800-talets slut fick se sig som minoritet, verkar det i högre grad ha varit ekonomiska orsaker som styrde giftermålsåldrarna. Icke-samerna, framförallt kvinnorna, blev allt yngre när de gifte sig, medan samernas giftermålsålder tvärt om ökade under 1700- och 1800-talen. I takt med en ökande folkmängd i området drogs den samiska befolkningen successivt in i nykomlingarnas traditioner och följden blev att samerna integrerades in i det icke-samiska sättet att leva.

E-publicerad avhandling

Onsdagen den 20 maj kl 10.15 försvarar Gabriella Nordin, institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet, sin doktorsavhandling i historia med titeln Äktenskap i Sápmi. Giftermålsmönster och etnisk komplexitet i kolonisationens tidevarv, 1722-1895.
Disputationen äger rum i hörsal E, humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsoppoent är docent Ólöf Gardarsdottir, School of Education, University of Iceland.

För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna Gabriella Nordin på tel 090-786 53 18 eller via e-post.