Motstående synsätt om hälsofrämjande: Sjukvårdsapparaten vill en sak, personalen en annan
NYHET
”Sitter det i väggarna?”. Den frågan ställer Helene Johansson i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet 3 december. Det gör hon efter att ha studerat hinder och möjligheter att utveckla en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård i Sverige.
Från såväl riksdagens som vårdgivarnas sida finns en uttalad förväntan att vården ska bli bättre på sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande insatser. Men välformulerade mål är en sak, att nå målen är en annan. Därför har Helene Johansson studerat hur de som jobbar i vården tänker och resonerar kring möjligheterna att i praktiken förverkliga uppställda mål. Hon kombinerar personliga intervjuer med enkätsvar från ett stort antal vårdanställda i Västerbotten, och kan därmed berätta inte bara vad vårdanställda tycker utan också hur vanliga olika uppfattningar är.
Avhandlingen visar att möjligheterna finns där. Bland personalen är stödet starkt för att omorientera hälso- och sjukvården till att arbeta mer sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande. En majoritet anser att hälso- och sjukvården spelar en stor roll för en framtida god hälsoutveckling i befolkningen. Man anser också att hälsoorienteringen är viktig för att göra vården effektivare. Viljan att fokusera på hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder är dock påtagligt starkare bland kvinnor än bland män och starkare i primärvård jämfört med sjukhus.
Samtidigt visar Helene Johansson på en tydlig paradox: Medan vårdpersonalen själv säger sig ha en holistisk syn på hälsa, och inkluderar fler aspekter och dimensioner än de rent biomedicinska, anser man att sjukvårdsapparaten i stor utsträckning genomsyras av en gammal ’affärsidé’, det vill säga en traditionell biomedicinsk syn på hälsa. – Denna klyfta mellan vad personalen vill och vad systemet utstrålar hämmar i praktiken förnyelsearbetet, menar Helene Johansson.
Hon uppmärksammar också att män och läkare, dvs grupper som ofta har en hög maktposition, inte har lika positiva attityder till ett mer hälsofrämjande arbetssätt, attityder som ofta finns hos kvinnor, psykologer, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Detta kan ses som ytterligare ett hinder som beslutsfattare på olika nivåer måste övervinna för att hälsoorienteringen ska få ett bredare genomslag.
Fredag 3 december försvarar Helene Johansson, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet sin avhandling med titeln En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård: hinder och möjligheter utifrån professionernas perspektiv (engelsk titel: A more health promoting health service – A study on the basis of health care professions). Disputationen äger rum klockan 13.00 i sal E04, byggnad 6E (farmakologi), Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Charli Eriksson, Hälsoakademin, Örebro universitet.
