NYHET
I den avhandling som Tommy Strandberg, Umeå universitet, lägger fram beskrivs och diskuteras hur innehåll och mål för skapande i musikämnet förändrats över tid. Resultaten visar att skapande aktiviteter fungerar som ett redskap för genomförande av de förändringar som man ville uppnå med grundskolan.
Förändringarna var bland annat förändrade lärarroller och relationer mellan lärare och elever, ökad elevaktivitet samt en ett vidgat innehåll i skolämnet sång. Elevernas självverksamhet i skapande ges funktioner för deras sociala och estetiska fostran och ger läraren ökade möjligheter att anpassa undervisningen efter elevernas individuella intressen och förutsättningar.
Flera av förslagen i grundskolereformen angående elevernas individuella och sociala fostran utgör idag inslag i beskrivningarna av musikskapande. Elevernas eget musicerande och musikskapande har de senaste årtiondena givits ett större utrymme i skolans musikundervisning. Klassrummet görs i de skapande aktiviteterna till ett musikaliskt övningsrum för individuell och social fostran. Musikstilar och musikgenrer visar sig vara betydelsefulla som ramar för de skapande verksamheterna under musiklektionerna. De har också betydelse för de arbetsformer som väljs och som hämtas från både klassorkesterns och fritidsmusicerandets traditioner. Den huvudsakliga arbetsformen är kollektivt skapande i mindre grupper.
Avhandlingen visar att de kulturorienterande uppgifter som musikskapande ges idag inriktas mot nuet, medan de tidigare var inriktade mot förståelse av äldre tiders musik och musikkulturer. De musikaliska målen för elevernas skapande riktas huvudsakligen mot samtida populärmusik där instrumentalteknik och ensembleerfarenheter är centrala kunskapsmål. I den rådande uppfattningen om skapande görs vissa musikstilar till norm för vad som är lämpligt innehåll i undervisningen. Musikskapande som kollektiv ensembleaktivitet osynliggör därmed andra möjliga former av skapande och annat innehåll i undervisningen.
De skapande aktiviteterna upplevs av flertalet av eleverna som roliga och meningsfulla. Det gemensamma och relativt självständiga och fria arbetet upplevs som positivt och som något som skiljer sig från flera av skolans andra ämnen. Redovisningarna av arbetet ses som en möjlighet att visa elevgruppens kunskaper och att kommunicera det som skapats. Konserten i klassrummet, eller mer offentligt, fungerar som en kvalitetsmarkör för både lärare och elever med betydelser för skolan som kulturinstitution.
Förändringarna över tid av innehåll och mål för skapande i musikämnet studeras med hjälp av statliga utredningar, styrdokument och läromedel, från 1945 och fram till i dag. De tidigare relativt utförliga förslagen i texterna om hur undervisningen kunde ske, är i dag mer kortfattade och öppna för lärares och elevers egna initiativ. För skapandet blir lärarens egna musikaliska färdigheter och ensembleerfarenheter viktigare. Skapandets funktion som redskap för att förändra lärar- och elevroller och därmed atmosfären i klassrummet är numera givna förutsättningar för ett skapande arbete i skolans musikundervisning. Avhandlingen kan ge förståelse för hur ett skolämnes historia och samhällsförändringar formar dagens undervisning, särskilt i musik men också mer generellt.
Fredagen den 30 november försvarar Tommy Strandberg, Institutionen för estetiska ämnen i lärarutbildningen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Varde ljud! Om skapande i skolans musikundervisning från 1945. Disputationen äger rum kl 13.00 i sal S213h, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Sture Brändström, Institutionen för musik och medier, Musikhögskolan i Piteå, Luleå tekniska universitet.
