När processer kolliderar – ledarskap, legitimitet och frigörelse i Palestina

Philippa Barnes, Statsvetenskapliga institutionen

BildMichele Cicchetti

Nyligen genomfördes en opinionsundersökning i Palestina av Jerusalem Media and Communication Center (Augusti 2019) som visade att 44,7 procent befolkningen inte litar på någon politisk fraktion. Det visar att det inom palestinsk politik finns problem relaterat till ledarskap och legitimitet.

– Behovet av att bättre förstå processerna bakom sjunkande legitimitetsnivåer mellan de olika ledargrupperna är en angelägen fråga. Med tanke på det stora antalet politiker och aktörer inom den palestinska ledarskapsvärlden finns det flera former och nivåer av legitimitet som inte har kunnat fångas tidigare. I min forskning har jag studerat legitimitet som en process. Det har gjort det möjligt att studera de interaktioner som uppstår utifrån  de pågående befrielsesprocesserna och statsbyggnadsprocesserna, säger Philippa Barnes.

Det finns för närvarande flera ledarskapsnivåer inom den nationella befrielserörelsen: två representativa styrande institutioner - Palestinska befrielseorganisationen (PLO) och Palestinska myndigheten (PA), två dominerande politiska rörelser - Fatah och Hamas; och många populära motståndsinitiativ som Bojkott, Desinvesteringar och Sanktioner-rörelsen (BDS), vilka har olika nivåer av godkännande (eller brist på) från de andra ledarna.

– Resultaten visar att befrielsesprocesserna och statsbyggnadsprocesserna historiskt sett har varit bidragande faktorer bakom utvecklingen av former av legitimitet för palestinska ledarskapsaktörer, t.ex. PLO och Fatah med befrielseprocessen, och PA med statsbyggnadsprocessen. Numera kan fortsättningen av dessa processer däremot leda till både en ökning och en minskning av legitimiteten.

– Befrielse och statsbyggnad är två processer som är sammanhängande. När aktörer har misslyckats med att beakta detta kan vi notera minskningar i legitimiteten. Det har lett till enormt missnöje och misstro inom palestinsk politik och till en stagnation av den palestinska befrielseprocessen, fortsätter Philippa Barnes.

De enskilda ledarskapen kan beskrivas utifrån de nationella rörelseprocessernas grund för legitimisering. PLO försöker förlita sig på sin historiska version av befrielsebaserad legitimisering; PA skapades från statsbyggnadsprocessen och fortsätter därför att söka legitimisering baserat på detta; Fatah kontrollerar både PLO och PA vilka har olika baser, med befrielseprocessens undergrävande inverkan på statsbyggandet; Hamas har börjat engagera sig i statsbyggnadsprocessen genom att delta i PA-val, men detta riskerar i sin tur att åberopa delegitimeringsprocessen av befrielsegrunden som har varit dominerande för gruppen; och slutligen präglas BDS-rörelsen av en öppen spänningspunkt där dessa motsägelser träder fram när de andra ledarskapen försöker hantera den ökande återuppkomsten av befrielseprocessen som en grund för legitimisering.

– Min forskning bidrar till en ny förståelse för det palestinska ledarskapet i en tid av kris. Ledarskap inom de palestinska befrielserörelserna har länge varit sammanflätat med  rörelsernas processer för befrielse, fred och statsbyggande. Eftersom både grupperna och processerna överlappar varandra har ledargrupperna tvingats att förhandla om sina relationer med varandra. Det skapar betydande och påtagliga spänningspunkter inom palestinsk politik, avslutar Philippa Barnes.

Avhandlingen bygger till stor del på intervjuer som genomfördes med bland annat aktivister, partimedlemmar och politiska profiler under fältarbete i Västbanken 2016 och 2017.

Länk till avhandlingen

Länk till pressbild

Philippa Barnes kommer från Nya Zeeland.