NYHET Vid överbelastning av hälsenan ökar produktionen av vissa nervsignalsubstanser i dess egna celler. Dessa substanser stimulerar till de typiska vävnadsförändringar som kan ses vid kronisk hälsenesjukdom, tendinos. Det skriver doktoranden Ludvig Backman i en avhandling.
Kronisk smärta och vävnadsförändringar i muskelsenor, tendinos, är ett besvärligt tillstånd som inte bara drabbar elitidrottare utan även motionärer och icke-idrottsligt aktiva. Hälsenan, som även kallas akillessenan, är den största och starkaste muskelsenan i kroppen, och den drabbas ofta av tendinos. Det är just hälsenan som är fokus för Ludvig Backmans avhandlingsarbete.
I avhandlingsarbetet bekräftar Ludvig Backman att sencellerna producerar klassiska nervsubstanser, som de även har mottagarställen, receptorer, för. Det handlar exempelvis om substans P och katekolaminer, till den sistnämnda gruppen hör bland annat adrenalin. Dessa substanser är bland annat kopplade till kroppens signalering av smärta och de är även relaterade till vävnadsförändringar likt de som ses vid tendinos.
I tidigare studier har både substans P samt katekolaminer visats förekomma i större mängd vid tendinos jämfört med i normala, icke-smärtsamma hälsenor. Det är dock oklart vilken funktionell betydelse denna ökning har samt hur den uppstår. I Ludvig Backmans avhandlingsarbete har han experimentellt undersökt effekten av substans P och katekolaminer, på hela hälsenor och på celler från hälsenor, samt visat att dessa substanser har påtagliga effekter genom att bidra till de vävnadsförändringar som ses vid tendinos, såsom kärlnybildning samt ökad celldelning och minskad programmerad celldöd (apoptos) i de fiberproteinproducerande cellerna (tenocyterna).
I avhandlingen visas vidare att belastning, som är den vanligaste riskfaktorn för tendinosutveckling, leder till en ökad produktion av substans P, samt att denna ökning av substans P även kommer innan vävnadsförändringar ses i senan.
Fynden i avhandlingen talar för att en blockerad effekt av substans P, och möjligen också av katekolaminer, kan vara fördelaktigt i behandlingen av vävnadsförändringar som ses vid tendinos, vilket skulle kunna ha stor betydelse för de många personer som drabbas av detta svårbehandlade tillstånd.
Ludvig Backman är 29 år, född och uppvuxen i Umeå. Han flyttade 2004 till Stockholm där han tog sjukgymnastexamen vid Karolinska institutet. 2009 återvände han till Umeå för en magisterexamen i idrottsmedicin vid Umeå universitet. Sina avhandlingsstudier har han sedan bedrivit vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi, i samarbete med Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Idrottsmedicin, och University of British Columbia, i Vancouver, Kanada, där han även genomfört delar av sina studier. Ludvig Backman kan nås på:
Telefon: 070-233 87 09
E-post: ludvig.backman@anatomy.umu.se
Den 5 juni försvarar Ludvig Backman, institutionen för integrativ medicinsk biologi (IMB), sin avhandling med den svenska titeln: Betydelsen av peptiderg och katekolaminerg stimulering av tenocyter för utvecklingen av tendinos - studier på två olika modellsystem med fokus på profileration och apoptos. (Engelsk titel: Neuropeptide and catecholamine effects on tenocytes in tendinosis development - studies on two model systems with focus on proliferation and apoptosis). Opponent: Malcolm Collins, professor, University of Cape Town, Sydafrika.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Biologihuset, Sal BiA201.
Redaktör: Mattias Grundström Mitz