Hoppa direkt till innehållet
printicon
Publicerad: 07 okt, 2010

Nilssons bagge – ett irländskt dragplåster

NYHET Hört talas om Nilssons småpalpbagge? Inte? I våras var den dragplåster på en irländsk konferens. För 25 år sedan upptäckte Umeåekologen Anders Nilsson baggen i en västerbottnisk sjö. Då var den världsunik. Nu har det visat sig att den också finns på Irland.

Sommaren 1985 arbetade Anders Nilsson med sin avhandling. I ladugården vid hans hus finns inga hungriga kor som råmar efter hö, däremot vattenbaggar. De behöver också mat. Anders begav sig till Västra Skärträsket, en sjö mellan Vindeln och Lycksele, för att samla in levande larver av små fjädermyggor till baggarna. Med en liten finmaskig håv fångar han upp små klumpar av gegga från sjöns botten. Förutom mygglarver fastnar också några små baggar i håven.

– De flesta skulle väl inte reflektera över vad det var för något, men jag hade som ambition att kartlägga alla vattenlevande insekter, berättar han.

Oupptäckt art

Väl hemma tar han titt på dem i mikroskopet. Han känner inte igen dem och skickar dem därför till en expert i Tyskland. Det visar sig att det är en oupptäckt art, med Nilssonns baggesin närmaste släkting i bergsbäckar i Alperna.
– Sverige har i princip inga egna arter. Det här var extremt förvånande, säger han.

Den tyska forskaren publicerade en artikel i en vetenskaplig tidskrift med en beskrivning av baggen som fick det latinska namnet Och­thebius nilssoni, namngiven efter Anders. På svenska fick den heta Nilssons småpalpbagge.
Ordet palp syftar på små ledade utskott kring munnen, som hos de här djuren är ovanligt långa. Baggen lever hela sitt nere på sjöbotten genom att utnyttja syre från alger. Detta utgör ett undantag mot regeln som säger att vattenskalbaggar går upp på land och gräver ned sig inför förpuppningen.

En millimeter stor

Anders Nilsson tar fram en liten burk och i den skymtar en småpalpbagge, som inte är mer än en dryg millimeter stor. Han berättar att han tillsammans med de internationella forskarkollegorna vadade ut i en irländsk sjö med stövlarna på. Där plockade de upp algklumpar som innehöll tusentals småpalpbaggar av detta slag.

– De tre irländska sjöarna där baggen finns ser absolut inte ut som den näringsfattiga sjön Västra Skärträsket mitt ute på tallheden, snarare liknar de Alvaret på Öland. Sjöarna på Irland ligger i ett kalkområde och deras botten täcks av så kallad kalkbleke. Men två saker är gemensamma för sjöarna i Sverige och på Irland – på botten finns en algfilt och de har extremt klart vatten, berättar Anders.
Irländarna var oerhört glada över att äntligen få hysa en vattenbagge som inte engelsmän- nen har, eftersom den i övrigt gröna öns fauna bäst kan karakteriseras som en betydligt magrare variant av den brittiska.

Ny motivation

Forskarna uppskattar att de irländska och svenska baggarna har varit skilda åt i minst 12 000 år och att deras livsmiljö numera har blivit väldigt ovanlig.– Jag har sökt efter baggen på flera andra ställen, men utan resultat. Än så länge har jag bara upptäckt den på en 20 meter lång strandremsa i Västra Skärträsket. Konferensen gav mig motivation att bege mig ut på en ny jakttur.
Faktum är att han känner till några jämtländska sjöar som liknar de irländska. Det är mycket troligt att han beger sig dit på upptäcktsfärd nästa sommar.

Foto: Karin Wikman och Garth Foster
Illustration: Franz Hebauer

Redaktör: Karin Wikman