NYHET
Statsvetare har studerat hur begreppet ekologisk restaurering omsätts i policy och praktik, både i Sverige och mer generellt. Ekologisk restaurering har blivit ett alltmer prioriterat begrepp världen över för att motverka förlust av biologisk mångfald, mildra effekterna av klimatförändring, återskapa förstörd natur och stärka relationen mellan människan och naturen.
I samarbete med Sara Borgström vid Stockholm Resilience Centre, undersökte Anna Zachrisson och Katarina Eckerberg olika typer av naturvårdsinsatser genom en databas som sammanställdes för finansierade projekt över hela Sverige inom åtta olika anslagsprogram för jordbruk, vattenmiljöer, skogar och naturvård under perioden 1995-2011. Resultaten som publicerats i Land Use Policy visar att restaurering svarat för 11 % av de totala statliga anslagen (8,9 miljarder SEK) och att vattenmiljöer prioriterats starkt. Det fanns stor regional variation vilken sammanfaller med administrativ kapacitet. Involvering av icke-statliga aktörer skedde i en dryg tredjedel av projekten trots att behovet av samverkan ofta poängteras, men varierade betydligt mellan programmen. Trots att ekologisk restaurering ska bygga på en helhetssyn och vara långsiktig var projekten oftast småskaliga och kortsiktiga, tvärtemot ekologiska rekommendationer.
Forskarna har även tagit fram ett konceptuellt verktyg för att bättre kunna utvärdera graden av framgång i projekt som syftar till ekologisk restaurering. Detta presenteras i en artikel i Restoration Ecology som även vänder sig till praktiker. Susan Baker, hedersdoktor vid samhällsvetenskapliga fakulteten, och Katarina Eckerberg framhåller att det oftast finns många synsätt, förståelser och intressen som måste förenas i konkreta projekt, och att prioriteringar dessutom förändras över tid. Kriterier för utvärdering måste därför anpassas till dessa olika värden och åtgärder, och innefattar ofta både process och utfall. Vissa värden kan också vara i konflikt med varandra, vilket innebär att projektet kan vara framgångsrikt i vissa ögon men misslyckat i andra. Utvärdering bör ske under projektets genomförande snarare än efter dess avslut för att kunna skapa lärande och löpande förbättringar.
Projektet ingår i Formas satsningar på starka forskningsmiljöer och har varit ett samarbete mellan statsvetare och ekologer vid Umeå universitet och SLU.
