Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 15 april 2021)

printicon
Publicerad: 17 feb, 2014

Ny klassificering för ryggmärgsskadade?

NYHET Richard Levi, överläkare och professor i rehabiliteringsmedicin, är just nu aktuell i en pilotstudie för att utröna om den internationella skalan för allvarligheten i ryggmärgsskador är godtagbar.

Den klassifikation man använder idag för att klassificera ryggmärgskadade är ASIA (American Spinal Injury Association). Klassifikationen bygger på kroppsundersökningar av patienter och ligger till grund för vidare prognosbedömningar för hur pass självständig en person kan bli efter skadan.

–Det är en skala som är mycket användbar över hela världen, berättar Richard Levi. Klassifikationen delar in patienterna på två sätt: var i ryggmärgen skadan sitter och hur pass allvarlig skadan är, det vill säga hur mycket känsel och motorik patienten har kvar.

Vissa personer som bryter nacken blir totalt förlamade och mister all känsel i kroppen, vilket räknas som en komplett skada. Andra har större tur och bibehåller känsel och kan gå, om än inte normalt, vilket räknas som en inkomplett skada. Patienternas skador graderas efter en skala från A till E, där A är allvarligast och E lindrigast.

–En märklig sak man har noterat är att personer som enligt ASIA har samma skada drabbas olika av komplikationer, till exempel trycksår. En viss person som klassas som ASIA grad A har ständiga besvär med trycksår medan någon annan aldrig får sådana besvär, vilket är förvånande.

På 1970-talet utvecklade Milan R. Dimitrijevic metoden BMCA, Brain Motor Control Assessment, som innehåller en mängd neurofysiologiska metoder, eftersom han ansåg att ASIA var ett för grovt sätt att bedöma patienter. Han visade till exempel på att om en viss patient med komplett skada enligt ASIA, hakade i fingrarna i varandra samtidigt som man testade hans knäreflex, blev reflexen starkare.

–Hur kommer det sig att något som händer ovanför skadenivån kan påverka funktioner nedanför skadenivån?

Dimitrijevic sammanfattade teorin att det egentligen fanns tre typer: ”complete”, ”discomplete” och ”incomplete”. Man kunde inte skilja de som bedömdes vara diskompletta från de som bedömdes vara kompletta, men observerade att vissa personer med samma skada kan bete sig olika. Misstanken finns nu att en del patienter som bedöms ha en komplett skada inte har det.

–Idag har vi fått ett nytt sätt att undersöka detta på, nämligen med funktionell magnetkamera. Skillnaden mot en vanlig magnetkamera är att den inte bara visar anatomin i hjärnan utan även hjärnans funktioner. Om man tänker på en motorisk aktivitet, så syns det i kameran.

Pilotstudien har bestått i att en komplett ryggmärgsskadad man fått lägga sig i en funktionell magnetkamera. Han har sedan blivit berörd på vänster eller höger ben, och fått gissa på vilken sida beröringen skett, medan kameran har registrerat hjärnans aktivitet.

–Det man kan se är att det är lättare för den som tittar på patientens MR bilder att veta om och när han blivit berörd, än för honom själv. Alltså kommer nervimpulserna på något vis upp i hjärnan, kanske via det sympatiska nervsystemet eller någon annan kanal. De frågor detta ger upphov till är till exempel om ”omedveten” känsel kan påverka en människas beteende och om det skulle vara meningsfullt att ta reda på vilka kompletta skador som egentligen är diskompletta skador.

Resultaten från studien kommer att analyseras under våren 2014.

Redaktör: Veronica Wiman Nilsson