NYHET Platsen är Arena Satelliten i Sollentuna. Arrangemanget MultiCon 2013*. Språkforskarna Maria Lindgren Leavenworth och Malin Isaksson, Umeå universitet, har just avslutat ett föredrag för fan fiction-fantaster om sin nyutgivna bok Fanged Fan Fiction – Variations on TWILIGHT, TRUE BLOOD and THE VAMPIRE DIARIES.
De hela utmynnar i en frågestund:
– De var otroligt insatta, vi behövde inte förklara någonting! De förstod all terminologi, frågorna vi fick var bättre än på någon annan konferens jag varit på; smarta, inlästa; fantastiskt roligt att få avsluta bokprojektet där, berättar Maria Lindgren Leavenworth.
Fr v Malin Isaksson och Maria Lindgren Leavenworth Bild: Per Melander, UmU
Boken Fanged Fan Fiction (ungefär ”Fan Fiction med bett”) som publicerades i sommar är resultatet av ett forskningsprojekt som pågått i knappt två år. I boken berättar de om hur stort fenomenet fan fiction på temat vampyrer blivit och genom närläsningar av ett urval av dessa fan fictions visar de på olika strategier och berättartekniska grepp hos fan fiction-författarna.
Analyserna visar på komplexa förhållanden mellan populärkulturens bilder och individers tolkningar och tillför viktig kunskap om skönlitterär kreativitet av idag.
Upprinnelsen till det hela kommer från att de ville göra något gemensamt utifrån deras respektive forskningsintressen.
Malin Isaksson: – Jag hade ett stort intresse för reception, det vill säga hur folk läser tittar och tolkar; det intresset ville jag utveckla mer.
Maria Lindgren Leavenworth: – Och jag hade ett intresse för intertextualitet, hur texter återanvänds, citeras, implicit eller explicit; detta sammanföll i fan fiction.
Malin och Maria berättar vidare hur fan fiction föddes och utvecklades i samband med tv-serien Star Trek på 1960-talet. Det var entusiastiska läsare och tittare som inte nöjde sig med de färdiga och avslutade episoderna, utan själva började skriva fortsättningar och nya berättelser utifrån originalhistorierna.
Den stora utvecklingen av genren tar sedan fart i och med utgivningen av böckerna om Harry Potter 1997, något som dessutom sammanfaller med utvecklingen av internet och därmed möjligheten att publicera sig för en stor publik. Idag finns till exempel drygt 650 000 fan fiction-texter bara om Harry Potter på den största allmänna sajten fanfiction.net
Maria: – Människor har alltid återberättat andra människors historier. Det finns ju till exempel likheter med vidare-berättandet på 1600-talet och fan fiction idag, med samma motivation: ”här har jag läst eller hört en historia som berör mig och nu vill jag ge min egen version, fortsätta på den, se vad som händer om man förändrar förutsättningarna.”
Malin: – Om man vill vara lite högtidlig skulle man kunna säga att det finns något djupt mänskligt i detta, att det är en sorts driv och motivation som alltid verkar ha funnits.
Maria: – Ja, man kan inte bara se fan fiction som någonting som ungdomar håller på med idag, utan det finns alltså i en annan kontext också.
Det man kan undra är ju hur författare ser på att deras historier blir utsatta för den här utvecklingen?
Malin: – Vissa författare är väldigt anti fan fiction, Ann Rice t ex, författaren bakom En vampyrs bekännelser. Medan andra är väldigt inbjudande och smickrade när deras verk skapar så stort engagemang.
Maria: – Det går att förstå båda ståndpunkterna på något sätt. Irritation över att ens figurer blir kidnappade, men samtidigt är det ju så att så fort man publicerat någonting så har man inte kontroll över texten längre.
Maria berättar vidare att Fanstudies är ett akademiskt fält sedan tidigare som omfattar sociologiska och etnologiska studier, där man tittar mer på själva fansen och deras beteenden, och hon fortsätter:
– Vår fråga var: varför görs det ingen litteraturanalys av de här texterna? Det var det vi ville bidra med. Vi ser det som att källtexterna och fan fiction-texterna inte har något hierarkiskt förhållande mellan varandra, utan bidrar alla till samma arkiv som den här textvärlden till sist utgör; här är vi som undersöker detta pionjärer alltså.
Malin: – En stor och viktig poäng är att fan fiction-författarna verkligen bidrar till den här världen av berättelser. Och när man tagit del av fansens berättelser så fastnar de också i ens huvud. Nya perspektiv, nya associationer, förändrade premisser, något man bär med sig när man kommer tillbaka till källtexten. Så det är inte en envägskommunikation, utan sakerna befruktar varandra.
Maria: – Så länge arkivet fortsätter att utvecklas så händer det något med källtexten, det är ju en av insikterna. De stora argumenten är ju att det pågår ett slags meningsskapande som alla kan var med i, och det är viktigt, för annars stagnerar ju texten.
Populärkultur anklagas ofta för att passivisera konsumenterna av den. Men båda är noga med att påpeka att fans är väldigt kritiska läsare som funderar mycket på alternativ, ifrågasätter och skriver om historierna.
Malin: – De flesta fan fiction-författarna har gjort en massa research, fans har en otroligt stor kunskap i sin fandoms** detaljer.
Maria: – Vi kom även på att historier som inte omedelbart gör om saker på ett genomgripande sätt är lika intressant och tillför lika mycket, som de som skriver om homoerotiska relationer eller tar livet av hjältinnan på första sidan.
Malin Isaksson och Maria Lindgren Leavenworths forskningsprojekt fick alltså sin bejublade final bland pålästa och intresserade fans på Multicon-mässan tidigare i sommar. Och frågan är om inte deras medverkan också säkerställt kommande generationer av litteraturvetare? Som när en av fan-fiction-författarna utbrast: ”Men det är ju som att ni gör det vi gör, jag som alltid har tänkt att jag måste sluta vara ett sådant här besatt fan!”
Marias replik?
”Det behöver du inte, du kan ju bli litteraturforskare…”
*Multicon 2013, ett konvent som omfattade flera fandoms, bl. a Harry Potter, Hungerspelen, Glee, Starkid, Sherlock och Doctor Who.
**Fandom [fæ´ndəm] (amerikansk engelska, jämför fanzine), gemenskap som uppstår kring vissa populärkulturella fenomen, ursprungligen inom science fiction-kretsar.
Redaktör: Per Melander