Ny teknik gör det enklare att analysera dioxiner i livsmedel
NYHET
Dioxinanalyser av livsmedel är ofta komplicerade, dyra och tidskrävande. Forskare i miljökemi vid Umeå universitet har därför utvecklat en ny teknik. På ett snabbare och enklare sätt går det nu att avgöra om ett livsmedel har för hög dioxinhalt.
Med den nya metoden kan stora provmängder testas samtidigt och det är möjligt att bestämma vilka delar som är rena och vilka som kräver noggrannare analyser. Det är till stor hjälp i livsmedelsindustrin, särskilt när kriser uppstår. Då gäller det t.ex. att snabbt kunna avgöra om en stor mängd livsmedel ligger i riskzonen eller från vilken komponent i ett livsmedel som dioxinerna härstammar från. – Vi har undersökt såväl fiskmjöl som fiskolja och metoden uppfyller EU:s kvalitetskrav för den här typen av undersökningar. Våra data har en god överensstämmelse med resultaten från traditionella analysmetoder. Nu kommer vi att göra fler analyser på andra typer av prover för att förbättra metoden och för att säkerställa resultaten, säger Malin Nording, doktorand i miljökemi vid Umeå universitet och huvudförfattare till artikeln.
Resultaten har publicerats i tidskriften Analytical and Bioanalytical Chemistry. Med befintliga analysmetoder måste ett dioxinförorenat prov genomgå omfattande bearbetningssteg för att det ska vara möjligt att isolera dioxinerna i ett organiskt lösningsmedel. Sedan krävs avancerad instrumentering för att detektera och kvantifiera de mycket låga halterna av dioxin i till exempel fisk. U
meåforskarna har därför, tillsammans med forskare i Lund, utvecklat en metod där dioxinerna utvinns och isoleras i ett enda steg under högt tryck och hög temperatur. Tekniken bygger på en s.k. accelererad lösningsmedelsextraktion (ASE) med kolfälla. För att bestämma dioxinhalten har forskarna använt en bioanalytisk metod, CAFLUX. Metoden baseras på genetiskt modifierade celler odlade på plattor. Cellerna sänder ut ljus i förhållande till mängden dioxin i provet och därigenom går det att bestämma dioxinhalten. – Vi ska nu försöka använda tekniken på jord. Vår förhoppning är att man i framtiden även ska kunna bestämma om ett markområde behöver saneras med hjälp av den här metoden, berättar Malin Nording.
Sedan 1970-talet har halterna av flera välkända organiska miljögifter minskat påtagligt i svensk natur, liksom även hos den svenska befolkningen, enligt Naturvårdsverket. Ungefär hälften av den totala mängd dioxiner och dioxinlika ämnen vi får i oss finns i den fisk vi äter. I Sverige har därför också kostråd utfärdats beträffande vissa fiskarter; fet Östersjöfisk har så höga miljögiftshalter att den inte bör ätas alltför ofta. I praktiken riktar sig råden bara till storkonsumenter.
