NYHET De flesta som har den neurologiska sjukdomen multipel skleros, MS, kan arbeta och studera, förutsatt att de får tidig och effektiv läkemedelsbehandling, samt möjlighet till anpassade arbetsuppgifter. Det visar Anne Wickström i den avhandling som hon försvarar vid Umeå universitet, den 3 juni.
– Att förstå hur MS påverkar arbetsförmågan är viktigt för att kunna hantera den instabila arbetssituation som dessa patienter ofta hamnar i. En kunnig och medveten patient kombinerat med en aktiv behandling och ett aktivt kliniskt arbete med arbetslivsinriktade frågor som sätts in tidigt i sjukdomsförloppet skapar goda förutsättningar att öka arbetsförmågan. För att detta arbete ska lyckas är det också viktigt att skapa vägar till samarbete mellan patienten, vården, arbetsgivare, försäkringskassa och arbetsförmedling, säger Anne Wickström, som är doktorand vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap.
Multipel skleros är en autoimmun neurologisk sjukdom som främst drabbar unga vuxna mellan 20 och 40 års ålder. Hos unga vuxna är sjukdomen ofta kraftigt inflammatorisk, vilket ger en instabil sjukdom med återkommande aktivitet som på sikt kan resultera i vävnadsskador på själva nervcellerna och nervbanorna. Med tiden ökar risken för bestående funktionsnedsättning. Med åldern tenderar sjukdomen att ändra karaktär och inflammationen avtar påtagligt. Man finner då i stället en degenerativ process där sjukdomen riskerar att komma in i en progressiv fas. Graden av sönderfall av nervceller har ofta ett samband med mängden förvärvade skador under den inflammatoriska fasen. MS-relaterad trötthet, mobilitetsproblem och kognitiva problem är primära nedsättningar som hindrar personer med MS att arbeta.
Anne Wickström visar i sin avhandling att ett systematiskt omhändertagande och insättning av de så kallade andra generationens, mera kraftfulla, bromsläkemedel med monoklonala antikroppar, som första behandling från första symtom på MS, har en påtaglig effekt när det gäller att dämpa inflammationen och de skadliga effekterna på nervcellerna.
Moderna behandlingsstrategier ger i dag ofta en stabil sjukdom och i kombination med låg biverkningsprofil ger läkemedlen positiva effekter när det gäller patienternas arbets- och studieförmåga. Enligt avhandlingen är effekten så påtaglig att läkemedlen vid insättning kan öka arbetsförmågan för personer med en pågående sjukskrivning, från i medeltal 31 procent till 60 procent, beräknat på antal arbetade timmar av den totala anställningsgraden.
Långsiktiga effekter i kombination med tillgång till arbetslivsinriktade insatser gav effekt i form av att andelen personer med MS som inte hade någon form av sjukfrånvaro var 66 procent i en modern population som Anne Wickström har studerat, jämfört med 38 procent i en historisk population.
Resultaten i avhandlingen visar också att arbetsförhållanden där arbetsuppgifterna är anpassade till arbetsförmågan ger en påtaglig effekt på möjligheten att arbeta flera timmar per vecka och att stanna kvar i studie- och arbetslivet. Effekten av en flexibel arbetssituation när det gäller att kunna påverka arbetstider och arbetstakt, samt anpassa arbetsuppgifterna, kunde observeras redan vid lägre sjukdomsgrader, då personen med MS inte ännu hade synliga funktionsnedsättningar.
Vid påtagliga funktionsnedsättningar visar Anne Wickström att effekterna av en flexibel arbetssituation var mer uttalade, framför allt när gångförmågan var påverkad. Då var betydelsen av möjlighet till stillasittande arbete och att använda eldrivna förflyttningshjälpmedel vid arbeten som krävde mobilitet, helt avgörande för att kunna arbeta med god kognitiv förmåga, vara koncentrerad och uppmärksam utan påtaglig kognitiv MS-relaterad trötthet. Grad av funktionsnedsättning anses vara den största prediktorn för arbetsoförmåga. Med en kombination av andra generationens bromsläkemedel och ett arbetslivsinriktat arbetssätt kunde betydelsen av graden av funktionsnedsättning påtagligt minskas.
– För dessa patienter var en flexibel arbetssituation en ytterst viktig eller avgörande faktor för deras möjligheter att överhuvudtaget stanna kvar i arbetslivet. Andra faktorer som sannolikt har viktig betydelse är rehabiliteringsinsatser i form av en diagnoskurs tidigt i sjukdomsförloppet så att patienterna får en ökad kunskap om sjukdomen, bromsläkemedel och faktorer som påverkar studier och arbetsförmåga. Det är även viktigt att utrusta patienterna med verktyg så att de kan påverka den egna arbets- och studiesituationen, säger Anne Wickström.
Avhandlingen är publicerad digitalt
Anne Wickström kommer från Uleåborg, Finland och bor i Linköping. Hon arbetar som fysioterapeut vid neurologkliniken, Universitetssjukhuset i Linköping, och är doktorand vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, Umeå universitet.
Anne WickströmTelefon: 010-103 00 00, 070-5200346
E-post: anne.wickstrom@umu.se, anne.wickstrom@regionostergotland.se
Onsdagen den 3 juni försvarar Anne Wickström, institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, sin avhandling med titeln: Work ability in multiple sclerosis. The impact of immunomodulating treatents and adjusted working conditions. Svensk titel: Arbetsförmåga vid multipel skleros. Effekt av immunmodulerande behandling och anpassade arbetsförhållanden. Opponent: Sten Fredriksson, professor, institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet. Huvudhandledare: Anders Svenningsson.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Nod T9, Hörsal D, Norrlands universitetssjukhus.
Redaktör: Mattias Grundström Mitz