NYHET
Många nyblivna poliser känner sig stolta och glada över sitt yrkesval. De hoppas på en spännande och lärorik karriär, där poliser ses som fördomsfria och starka föredömen. Lars Erik Lauritz vid Umeå universitet har följt tio polisstudenter under och tiden efter utbildningen.
– För många är polisyrket en barndomsdröm som gått i uppfyllelse, och de förväntar sig ett spännande jobb där man kan hjälpa andra. De ser polisyrket som ett praktiskt och rörligt lagarbete, med möjlighet till ett livslångt lärande. De flesta blir förvånade över att dokumentering tar så mycket arbetstid, menar Lars Erik Lauritz, som själv har varit polis i flera år men som nu arbetar som lärare vid polisutbildningen i Umeå.
Han har i sin avhandling följt tio nya poliser genom fyra samtalsserier, varav den första ägde rum i början av utbildningen och den sista cirka nio månader efter avklarad praktiktjänstgöring. Berättelserna andas stolthet och glädje, men resultatet visar också att poliserna navigerar i en komplex väv av bilder och motbilder som beskriver hur poliser bör och förväntas vara.
Många av de intervjuade menar att poliser ofta ses som utvalda föredömen, och att en förutsättning för att vara en bra polis är att man har god social kompetens. Men samtidigt finns en bild av polisen som en icke önskad grupp, som andra betraktar med misstänksamhet och avoghet. En del av misstroendet anses bero på en sensationslysten massmedia, som nästan bara söker efter fel och brister i polisverksamheten.
Enligt de nya poliserna ska idealpolisen vara fördomsfri, men fördomsfriheten utmanas av olika stereotyper från egna erfarenheter och andra polisers berättelser. En polis beskrivs i nästan alla berättelser som en "han", och egenskaper som traditionellt uppfattas som manliga, till exempel styrka och handlingskraft, presenteras som norm.
Enligt Lars Erik Lauritz föds en polisidentitet i denna komplexa verklighet, och identiteten skapar trygghet och mening men också frågor om vilka intressen som är mest väsentliga i olika situationer. Nya polisers förväntningar på den interna poliskulturen balanseras mot polisens image i det omgivande samhället. Lars Erik Lauritz menar att polisidentiteten kan betraktas som ett ständigt växelspel mellan förväntningar på kultur, image och profession, och han presenterar också en modell för en sådan förståelse i sin avhandling.
Fredagen den 12 juni försvarar Lars Erik Lauritz, Handelshögskolan, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Spirande polisidentiteter – en studie av polisstudenters och nya polisers professionella identitet. Disputationen äger rum kl. 13.15 i sal NBVH 1031, Norra beteendevetarhuset, Fakultetsopponent är professor Paul Larsson, Politihøgskolen i Oslo.