NYHET
Inflödet av partiklar från rymden till jordatmosfären visar en årlig variation och påverkas av de stora gasplaneterna Jupiter och Saturnus. Det konstaterar Csilla Szasz i en avhandling som hon lägger fram den 6 maj. Csilla Szasz har undersökt meteorers ursprung med två radarsystem norr om polcirkeln. Mätningarna kompletterar varandra då de baserar sig på två helt olika metoder.
Stjärnfall (meteorer) består av ljusstrimmor som alstras av meteoroider, små interplanetära kroppar, på banor genom solsystemet när de kolliderar med jordens atmosfär. Förutom ljus genererar meteoroider även regioner av elektriskt ledande gas (joniserat plasma), som kan reflektera radiovågor och därmed detekteras med radar.
Csilla Szasz har använt två olika typer av radar och mätt meteorer vid olika årstider för att kartlägga stoftfördelningen längs jordens väg runt solen. Ett av systemen är EISCAT UHF-radarn som består av tre identiska, 32 m stora, parabolantenner i Kiruna, Sodankylä (Finland) och Tromsø (Norge). – De banor vi kan beräkna från mätningarna med EISCAT-radarn är av mycket hög noggrannhet, berättar Csilla Szasz.
Trots att de observerade partiklarna bara är en bråkdel av en millimeter stora kan deras hastighet och riktning bestämmas så exakt att deras banor i solsystemet, innan de krockade med jorden, kan beräknas. Dessa studier kan exempelvis användas till att kartlägga stoftets fördelning i jordens bana, vilket är viktigt eftersom partiklarna har hastigheter upp till 250 000 km/h och kan vara farliga för oskyddade rymdfarare och för känsliga instrument ombord på satelliter. Meteoroiders banor är nyckeln till deras ursprung och vittnar om deras historia innan de mötte sitt öde i jordens atmosfär. En s k banresonans uppstår när två kretsande kroppar påverkar varann på ett regelbudet periodiskt sätt. Det är t ex sedan länge känt att asteroidbältet påverkas av resonanser, dvs att tiden det tar för en asteroid och en planet att färdas ett varv runt solen är jämt delbara med varandra. – Det har länge misstänkts att små meteoroiders fördelning i solsystemet påverkas av resonanser med Jupiter, säger Csilla Szasz, men tidigare radarmätningar har inte uppvisat sådana tecken. Detta kan bero på att våra mätningar är bättre, men det data vi samlat ihop hittills är ganska begränsat. Det blir intressant att se om strukturerna kvarstår i större dataunderlag av motsvarande kvalitet.
Csilla Szasz (28 år) är uppvuxen i Västerås och har läst till civilingenjör i rymdteknik vid Luleå tekniska universitet (LTU) i Luleå och Kiruna. Under grundutbildningen spenderade hon en sommar vid partikelfysiklaboratoriet CERN i Schweiz samt gjorde sitt examensarbete vid ett solobservatorium i Ungern. Våren 2003 började hon som doktorand vid IRF i Kiruna och Umeå universitet, finansierad av den nationella forskarskolan i rymdteknik som koordineras av LTU. År 2005 tilldelades hon Zonta Internationals Amelia Earhart-stipendium och hösten 2006 tillbringade hon ett par månader som gästforskare vid State University of New York at Geneseo, NY, USA.
Den 6 maj 2008, kl. 9, försvarar Csilla Szasz sin avhandling med titeln Radio meteors above the Arctic Circle: radiants, orbits and estimated magnitudes. Svensk titel: Radiometeorer ovan polcirkeln: radianter, banor och uppskattade magnituder). Avhandlingen läggs fram vid Umeå universitet och Institutet för rymdfysik (IRF) i IRF:s aula på rymdcampus i Kiruna. Fakultetsopponent är dr Noah Brosch, Tel Aviv University, Israel.
Mer information: Csilla Szasz, IRF, tel. 0980-79114, csilla@irf.se
Rick McGregor, Informationsansvarig, IRF, tel:0980-79178, 070-2766020, rick@irf.se