NYHET Det har väl knappast undgått någon att Göran Sandberg kommer att lämna sin rektorspost och bli ny verkställande ledamot i Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Frågan är vad som händer fram till dess? Ett är säkert någon ”lam anka” har han inte tänkt bli.
Göran Sandberg kommer att tillträda som verkställande ledamot någon gång under andra halvan av 2010 men när det exakt blir är inte klart.
– Det beror bland annat på hur det går med rekryteringen av en ny rektor, och när hon eller han kan tillträda. Som längst kan jag vara kvar till januari 2011 och som tidigast lämnar jag juli 2010.
Rektor gör klart att han kommer att fortsätta att driva projekt som han anser är nödvändiga för universitetets utveckling samtidigt som han säger att han inte kommer att dra i gång några nya, större projekt.
– Jag kommer inte att lägga fram nya visioner eller koncept utan hålla fast vid den utvecklingsplan som finns.
Konkret innebär det bland annat att satsningen på starka forskningsmiljöer, karriärbidrag, den gemensamma satsningen med fakulteterna på ekonomi, teknik och medicin, fundraisingen, omorganisationen av it-verksamheten och en eventuell utveckling av ett akademiskt och ett administrativt ledarskap på institutionsnivå, fortsätter enligt plan.
– Det är redan så mycket på gång att det vore oansvarigt att satsa på något nytt, konstaterar Sandberg.
Han räknar med att avsluta alla projekt förutom fundraisingen.
– Om universitetsstyrelsen, och den kommande rektorn, vill kan jag fortsätta jobba med fundraisingen även efter min rektorsperiod.
Sandberg beskriver det nya arbetet som ett drömjobb, ändå tackade han nej första gången.
– Det erbjudandet kom för tidigt i min rektorsperiod. Jag hade startat så många nya projekt som jag kände ett ansvar att fullfölja, förklarar han.
Det som gör jobbet hos Wallenbergsstiftelsen så attraktivt är flera faktorer, men den främsta är förstås att få vara med och dela ut omkring en miljard kronor om år till svensk forskning.
– Att jobba med vetenskap och vetenskaplig utveckling är det jag kan. Jag tycker också att det är en fördel att få jobba hos en privat finansiär jämfört med en statlig. För konstigt nog innebär det en större frihet. Forskningsråden har blivit för politiskt styrda. Utdelningen av forskningsmedel vid Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse styrs helt och hållet efter vetenskapliga kriterier, och så vill jag att det ska vara.
Han är medveten om att han sticker ut hakan men han menar att de senaste årens utveckling gått mot att vissa forskningsområden gynnats mer av politiska än vetenskapliga skäl och att grundforskningen fått stryka på foten till förmån för den tillämpade forskningen.
– Forskningspropositionens 24 insatsområden är ett sådant exempel. Jag är stark anhängare av att forskarna ska identifiera de vetenskapliga kvaliteterna, sedan är det politikernas rätt att säga att det ska satsas mer på det ena eller det andra, men politikerna ska inte detaljstyra forskningen.
Någon direkt fördel kommer inte Umeåforskarna ha av att det nu är en Umeåbo som sitter på Wallenbergstiftelsens skattkista.
– Jag kommer givetvis att vara opartisk och dessutom se till att Umeåansökningarna får ett extra review-förfarande. Men samtidigt så vet jag att det finns mycket bra forskning här så jag tror många kommer att hävda sig väl. Fördelen är väl att jag inte bara kommer att ha ett Stockholmsperspektiv.
Bild: Mattias Pettersson
Redaktör: Carina Dahlberg