Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 11 mar, 2010

Olika signalvägar för spontan och avsiktlig aktivering av minnen

NYHET Det är helt olika signalvägar och delar av hjärnan som är inblandade när man försöker komma ihåg något respektive när man kommer ihåg något oavsiktligt, utifrån exempelvis en doft, en bild eller ett ord. Det visar Kristiina Kompus i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet 18 mars.

Föreställ dig att du blir ombedd att komma ihåg vad du gjorde för exakt en vecka sedan. Du behöver då antagligen uppbåda en viss mental ansträngning för att söka igenom ditt minne. Vid ett annat tillfälle kan en doft, en bild eller ett ord plötsligt och oväntat väcka ett levande minne av något som hänt dig. Vetenskapen förstår ännu inte fullt ut varför din hjärna ibland automatiskt levererar ett minne som vi inte har någon avsikt att försöka komma ihåg, medan den vid andra tillfällen inte kan komma ihåg saker trots att vi gör ansträngningar för att lyckas.

Studierna i Kristiina Kompus avhandling visar att dessa två olika sätt att komma ihåg saker initieras av helt olika signalvägar i hjärnan. Ansträngningen, att hämta ett specifikt minne hanteras av den övre delen av frontalloben. Detta område i hjärnan aktiveras inte enbart vid minnesrelaterade ansträngningar utan vid alla typer av mentala ansträngningar och avsikter, visar avhandlingen. Denna del av hjärnan är inte inblandad i början av processen att utan avsikt komma ihåg någonting som en respons på yttre stimuli. I stället aktiveras sådana minnen av specifika signaler från andra områden i hjärnan, nämligen de som hanterar just inkommande stimuli som dofter, bilder och ord. Ibland tros sådana minnen vara mer livliga eller känslofyllda, annars skulle de inte aktiveras på detta sätt. Kristiina Kompus avhandling visar att så inte är fallet – minnen behöver inte nödvändigtvis vara känsloladdade för att kunna återupplivas spontant, utan avsikt. Minnen som återupplivas spontant aktiverar heller inte hjärnan mer än andra minnen.

Studierna visar också att vårt långtidsminne är mer flexibelt än vi tidigare trott. Det finns inte en enda neurologisk signaleringsväg för att återuppliva gamla minnen, utan flera stycken som är skilda åt anatomiskt. Detta fynd är viktigt eftersom det hjälper oss att förstå hur vi kan hjälpa människor som har svårt att minnas, oavsett om det beror på åldrande eller på någon sjukdom i hjärnan. Det kan också hjälpa människor som har problem med att obehagliga minnen ständigt förföljer dem. Sådant kan hända efter traumatiska upplevelser, men också vid depression.

I avhandlingen används en kombination av två avbildningsmetoder för hjärnan: functional magnetic resonance imaging (fMRI) och elektroencefalografi (EEG). Metoderna ger olika information om hjärnans funktion. Genom att kombinera dem har Kristiina Kompus både kunnat ta reda på vilken del av hjärnan som aktiveras och hur aktiveringen utvecklas under väldigt korta tidsintervall, storleksordningen millisekunder.

Kristiina Kompus är engelskspråkig. Hon nås påTelefon: 090-786 51 86, ankn. 12.Mobil: 070-758 79 24
E-post: kristiina.kompus@diagrad.umu.se

Torsdag 18 mars försvarar Kristiina Kompus, Inst. för strålningsvetenskaper, sin avhandling med titeln ”How the past becomes present: neural mechanisms governing retrieval from episodic memory”.
Disputationen äger rum klockan 9.00 i sal 206, Inst. för strålningsvetenskaper, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Emrah Düzel, University College London, UK.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-31873

Redaktör: Bertil Born