På jakt efter förbättrad behandling vid Parkinsons sjukdom
NYHET
Insikter i samspelet mellan stödjeceller, nervtrådar och den transplanterade vävnadens ålder är viktiga för att förbättra möjligheterna till lyckad behandling vid Parkinsons sjukdom. Den slutsatsen drar Franziska Marschinke i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet 17 april.
En behandlingsmetod för patienter med Parkinsons sjukdom har varit att transplantera fostervävnad från mitthjärnan till en hjärnregion som kallas striatum. Målet är att rekonstruera de strukturer som är döende i hjärnan hos patienter med Parkinsons sjukdom, och därmed förbättra livssituationen för patienterna. Studier visar att vävnaden överlever transplantation samt att vissa patienter upplevde en funktionell förbättring.
Dessvärre blir en del patienter inte hjälpta av transplantation. Dessa negativa resultat tros bero på att nervtrådar i den transplanterade vävnaden inte växer ut tillräckligt långt i värdhjärnan. I Franziska Marschinkes studier används råttmodeller för att undersöka vilken ålder av fostervävnad som är optimalt för transplantationer och hur interaktioner mellan stödjeceller och nervfibrer fungerar.
Det finns två olika typer av nervtråder som utvecklas beroende av vävnadens ålder och hur stödjecellerna växer. Det finns ett samband mellan utväxten av nervtrådarna och stödjeceller. Om man blockerar migrationen av stödjeceller växer de tidigt uppträdande nervtrådarna ut, medan de senare uppträdande nervtrådarna hålls tillbaka. Parkinsonsjuka patienter har ett inflammatoriskt påslag och vid transplantation implanteras vävnaden till denna inflammatoriska omgivning.
En annan tyngdpunkt i Franziska Marschinkes studier är undersökning av hur nervtrådarna och stödjecellerna fungerar när de hamnar i en inflammerad omgivning. Resultatet är att de tidigare utvecklade nervtrådarna inte överlever där. Vidare används en musmodell som saknar genen CD47, och resultaten indikerar att denna gen är involverad i utväxt av nervtrådar. Den odlade vävnaden visar en lång och massiv nervutväxt efter 14 dagar, som i vanliga fall försvinner. Utväxten finns redan tidigt i odlingen och har förmodligen en vägledande och stödjande funktion för transplantatet. Samspelet mellan stödjeceller, nervtrådar och den transplanterade vävnadens ålder är viktig för att optimera transplantatens villkor.
Franziska Marschinke är verksam vid Inst. för integrativ medicinsk biolog, histologi med cellbiologi, Umeå universitet. Hon nås på e-post franziska.marschinke@histocel.umu.se, telefon 090-786 63 15 eller mobil 073-09 26 83.
Fredag 17 april försvarar Franziska Marschinke, Inst. för integrativ medicinsk biologi, histologi med cellbiologi, sin avhandling med titeln ”From dopamine nerve fiber formation to astrocytes”. Disputationen äger rum i sal BiA201, Biologihuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Cecilia Lundberg, Lunds universitet.
