Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 09 jul, 2009

Pandemipanik i pressen

NYHET Dn.se har valt att i hög utsträckning ägna sig åt spekulationer och skräckbilder, som förutom att de ger en felaktig bild av situationen, kan bidra till felaktiga åtgärder som i bästa fall är onödiga, i värsta fall farliga, skriver fyra forskare vid Umeå universitet i en debattartikel som ursprungligen publicerats i tidningen Journalisten.

Människor med munskydd används ofta används för att illustrera influensaepidemier – även om experter förklarat att munskydd inte är något bra skydd, menar debattörerna. Bilden från Mexico City, våren 2009.
Foto från Flickr:
hmerinomx

Under snart tre år har vi studerat de senaste fyra influensapandemierna – ryska snuvan, spanska sjukan, asiaten och hongkonginfluensan – i ett forskningsprojekt stött av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), för att försöka förstå hur individ och samhälle påverkades. Projektet granskar dåtidens förberedelser, regler, riktlinjer, åtgärder och handlande för att få ny kunskap om de prioriteringar som samhället behöver göra inför nästa pandemi.

Ett viktigt delprojekt är att undersöka medierapporteringen av pandemierna. Vi valde att studera DN eftersom tidningen har funnits under alla pandemier vi studerat, och därmed ger oss en möjlighet att analysera rapporteringen i ett och samma medium över tid. När den nya influensan gjorde sitt intåg för några veckor sedan valde vi därför att även studera hur denna potentiella pandemi bevakades och rapporterades, men den här gången på dn.se mellan den 25 april och 5 maj 2009. Vi studerar fortfarande i hög grad samma DN som den tryckta versionen, men har nu dessutom möjlighet att studera nätjournalistikens specifika villkor. Vi vet ännu relativt lite om hur olika grupper i samhället söker och försörjer sig med information i en krissituation.

Snabb myndighetsinformation

Vi har också under tre veckor efter det första larmet om en ny influensa tittat på vilken information internationella och nationella myndigheter lagt ut på sina hemsidor. Slutsatsen är att myndigheterna snabbt har fått ut relevant information och att samtliga minst en gång per dag har uppdaterat sina sidor. Rapporteringen har varit inriktad mot faktiska händelser och mot det aktuella kunskapsläget. Däremot har den varit återhållsam med prognoser och potentiella hotscenarier.

Detta står i bjärt kontrast till pressens rapportering om den så kallade nya influensan. Det uppskruvade tonläget i mediebevakningen av denna potentiella pandemi påminner närmast om den skrämselpropaganda som delvis präglade mediernas hantering av fågelinfluensan.

Skräckscenarier i pressen

Vi kan konstatera att rapporteringen på dn.se präglas av hot och skrämsel om antal smittade, antal döda och geografisk spridning, utan någon som helst kommentar om experters tidigare erfarenheter om smittspridning eller någon information om vart man kan vända sig för vidare information om en nyhetsartikel väcker frågor eller oro . Tydligast kommer skrämseln till uttryck i bilder och rubriker, som ofta är dramatiska: "Alla måste förbereda sig omedelbart" (29/4). Bland över 100 artiklar finns endast en handfull som sakligt behandlar myndigheters och medicinska experters erfarenheter av pandemier.

Det är idag föga omtvistat att medierna är vår tids största producent och spridare av värderingar, attityder och föreställningar, och att värderingar och föreställningar genomsyrar allt från enskilda personers självbild, bemötande, myndigheters beslut till samhällets övergripande resursfördelningspolitik. Konsekvensen av detta resonemang blir att om medierna kontinuerligt upprepar en eller endast ett fåtal berättelser så kan gamla synsätt och t o m vanföreställningar överleva.

Osakliga hotbilder

Ett exempel på detta ser vi när dn.se genomgående väljer att illustrera artiklar om "den nya influensan" med bilder på personer som bär munskydd, trots att myndigheternas hemsidor uttryckligen säger att munskydd inte är något effektivt skydd. Genom de många upprepningarna tenderar dock bilden av munskyddet att få genomslag i läsarnas förståelse för hur man skyddar sig, samtidigt som rapporteringen bidrar till att konservera ett förlegat synsätt.

En influensa som sprider sig oberäkneligt och hastigt uppfyller ett stort antal av de nyhetskriterier som journalistiken använder för att värdera i vad mån en händelse är en nyhet. Betraktar man rapporteringen om influensan utifrån ett medielogiskt perspektiv är det således lätt att förstå dn.se:s betoning av oro och hot. Och förvisso ska vi vara glada, som Karin Bojs skriver (29/4), att vi lever i ett land "där media fritt kan skriva om en företeelse som en hotande pandemi". I Kina hemlighölls information om SARS och fågelinfluensa, och det kunde ha fått förödande konsekvenser för världen. Här håller vi helt och hållet med Bojs. Men skriver man, utan skälig orsak, återkommande om nära förestående hot, så bär man också ansvar för de reaktioner som kan uppstå bland läsarna.

Motsägelsefulla budskap

Redan den 25/4 publicerades en artikel med rubriken "Panik är ett större hot än själva influensan". Trots detta fortsätter den okommenterade rapporteringen av antal sjuka, döda och geografisk spridning, ofta i kombination med direkt spekulativa artiklar och bildsättningar. Detta gäller inte minst artikeln "Influensan hot mot tillväxten" (28/4), där det sägs att "Skulle spridningen av viruset fortsätta kan effekterna på världsekonomin bli allvarliga". Ytterligare exempel finns i en artikel (28/4) av professor Björn Olsen och infektionsläkare Christian Ehrenborg. Här talas om vikten av vaccinproduktion och övervakningssystem samtidigt som man betonar att vi måste hantera den panik som influensaspridning orsakar.

Det hela beskrivs dock med ett tillspetsat ordval och med dramatiska liknelser i formuleringar som "en väckarklocka som ljuder så högt att världssamfundet, inklusive Sverige, måste inse att det är en ödesfråga för framtiden". Likaså talas om "obehagliga likheter med spanska sjukan".

Merparten av de artiklar som publicerats kan inte sägas vara till gagn för medborgarens möjligheter att förstå, hantera och bedöma situationens risk och information om hur man kan förbereda sig och skydda sig om det skulle bli nödvändigt. Men det finns lysande undantag, exempelvis två artiklar (27/4 och 29/4) med frågor om influensan från läsarna med svar från chefen för vetenskapsredaktionen, Karin Bojs.

Vilseledande vinkling

I en krönika (DN 10/5) försvarar Bojs rapporteringen om den nya influensan, eftersom tidningen har fått kritik för att sprida en panik som är värre än själva sjukdomen. Försvaret går ut på att DN har gjort samma bedömning som världens smittskyddsmyndigheter och ledande medicinska tidskrifter, dvs. att vi "står på randen av en pandemi". Så långt är vi överens.

Frågan är bara vad i den tillgängliga informationen som DN har valt att framhäva. Väljer man att sakligt beskriva situationen eller väljer man att okommenterat återge antal sjuka och döda med braskande rubriker och bildsättning? Tyvärr har dn.se i fallet med den nya influensan valt att genom ett ensidigt urval ge utrymme åt spekulationer och skräckbilder som, förutom att de ger en felaktig bild av situationen, kan bidra till felaktiga åtgärder som i bästa fall är onödiga, i värsta fall farliga.

Mediernas sociala ansvar

Det är hög tid att diskutera mediernas sociala ansvar. Vi vill uppmana redaktörer och journalister att lita till allmänhetens önskan att bli informerad på ett sakligt och balanserat sätt vid liknande händelser i framtiden. Dn.se och andra medier har ju precis som allmänheten haft möjlighet att hämta information från den kontinuerligt uppdaterade kunskaps- och faktabaserade analys som tidigt legat ute på svenska och internationella myndigheters hemsidor. DN gör dessutom anspråk på att vara den svenska morgontidning som har den mest utvecklade vetenskapsredaktionen.

Det är inte längre självklart att traditionella medier och nyhetswebbsajter utgör den huvudsakliga informationskällan för allmänheten i en risksituation, menar medieforskaren Michael Karlsson vid Karlstad universitet. Det är alltså fullt möjligt att den enskilda medborgaren i framtiden hellre söker sig till myndigheters hemsidor för att få information, eftersom medierna tenderar att skapa överdrivna rubriker och delvis desinformation, vilket skapar oro utan att ge sakligt underlag för hur medborgare ska förhålla sig till faran.

Författare och kontaktpersoner:

Fredrik Elgh är projektledare för "Historiska influensapandemier som kunskapskälla för beredskapsplanering", finansierat av MSB, samt professor i virologi vid Umeå universitet
E-post: fredrik.elgh@medbio.umu.se
Karin Ljuslinder är projektdeltagare och universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Umeå universitet
E-post: karin.ljuslinder@kultmed.umu.se
Helena Palmgren är projektdeltagare och överläkare i infektionssjukdomar vid Norrlands universitetssjukhus, Umeå
E-post: helena.palmgren@infdis.umu.se
Asbjørg Westum är projektdeltagare och universitetslektor i nordiska språk vid Umeå universitet
E-post: asbjorg.westum@nord.umu.se

Artikeln först publicerad i tidningen Journalisten, 2009-06-11

Läs också repliken från Charlotta Friborg, redaktionschef för dn.se http://www.journalisten.se/debatt/20360/dnse-svarar-om-svininfluenserna