NYHET Storvatnet i västra Norge och Väster-Rännöbodsjön i Västernorrland är två ungefär lika näringsrika sjöar med ungefär lika brunt vatten. Trots det innehåller Väster-Rännöbodsjön dubbelt så många växtplanktonarter. Forskare från sex olika länder försöker ta reda på vilka konsekvenser detta har för hur ekosystemen fungerar med hjälp av omfattande experiment i mesokosmerna på Umeå marina forskningscentrum.
Att artrikedomen bland växt- och djurplankton i sjöar ökar när man går från västra Norge till östra Finland är något som forskarna känner till sedan tidigare. Detta beror till viss del på skillnader i näringshalt och produktivitet i de olika sjöarna. En hög produktivitet ger ett större utrymme för fler arter att hitta en egen nisch och etablera sig. Alltså får sjöar med hög produktivitet en större artrikedom.
-Men produktiviteten i en enskild sjö förklarar inte allt. Man ser ändå en skillnad i artrikedom mellan sjöar, som delvis kan förklaras av hur stor den regionala artrikedomen är, säger Tobias Vrede vid Institutionen för vatten och miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.
Tobias Vrede och de andra forskarna i gruppen har just avslutat ett månadslångt experiment i UMF:s stora vattentankar, mesokosmerna. De samlade data kring hur artfattiga och artrika ekosystem förändras när de utsätts för olika mängder näring. Samtliga tolv mesokosmer användes. Hälften av dem fylldes med vatten från den norska sjön, och hälften med vatten från den svenska. Två mesokosmer från vardera sjön fick ingen tillsatt näring, två fick lite näring och ytterligare två fick mycket näring.
Jan-Erik Thrane är student vid Biologiska institutet vid Universitetet i Oslo. På bilden sänker han långsamt ned en CTD-sond i en av mesokosmerna. Sonden mäter bland annat konduktivitet, temperatur, syrehalt och klorofyll, och ger forskarna en profil över hur dessa parametrar förändras med djupet. Även till exempel artsammansättning, biomassa och produktivitet mättes genom analys av vattenprover som togs ur mesokosmerna.
Nu när försöken avslutats väntar ett omfattande analyseringsarbete som forskarna hoppas ska resultera i ett flertal vetenskapliga artiklar. Forskarnas hypotes är att ekosystemen i sjöar med få arter är känsligare och mer variabla än ekosystemen i sjöar med många arter, och att stabiliteten ökar ju mer näringsrika systemen är.
-Vi förväntar oss också att de mer artrika systemen är effektivare om man jämför vid samma näringstillgång, förklarar Tobias Vrede.
Detta skulle kunna bero på att växtplankton i artrika system tillsammans kan utnyttja resurser som näringsämnen och ljus mer effektivt än artfattiga system kan göra.
Många av forskarna som gästade UMF är även inblandade i ett annat projekt som arbetar med samma frågeställningar i flertalet svenska och norska sjöar. Där arbetar de mer ute i fält.
-Naturen är bra att studera för att upptäcka mönster och sammanhang, men det är svårt att manipulera ekosystemen experimentellt i full skala. Därför är mesokosmerna en verklig tillgång för att under kontrollerade förhållanden kunna studera hur ekosystem påverkas av olika störningar. Det är en väldigt fin anläggning som passar oss bra, och den fungerar ju bra även med sötvatten, konstaterar Tobias Vrede.
Experimenten som utfördes på UMF ingår i forskningsprojektet Biodiversitet, produktivitet och ekosystemfunktion i sjöar längs en longitudinell gradient. Det finansieras av forskningsnätverket Mesoaqua och leds av forskaren Maren Striebel vid Universitetet i Wien, Österrike.
MesoaquaUMF:s mesokosmanläggning
Redaktör: Andrea Gillgren