NYHET Elever vid gymnasieskolans fordonsprogram som både vill satsa på skolarbetet och samtidigt vara en del av kamratgruppen kan få problem. Det framkommer i en ny avhandling som läggs fram vid Umeå universitet.
Katarina Kärnebro Foto: Per Melander, UmU
Normer om språk, kön och skolarbete skapas och återskapas ständigt genom fordonselevernas vardagliga språkliga aktiviteter i skolan. Normerna påverkar dels elevernas möjligheter att forma sin egen identitet, dels förutsättningarna för deras lärande.
Fordonsprogrammet, ett treårigt nationellt yrkesprogram, rekryterar till största delen pojkar med arbetarklassbakgrund. Programmet kan därför sägas vara köns- och klasskodat.
– Att vara elev på fordonsprogrammet innebär att man inte bara lär sig sitt kommande yrke utan att man också i kamratgruppen lär sig hur man bör agera som fordonselev, genom återkommande språkliga aktiviteter, s.k. språkpraktiker, berättar Katarina Kärnebro, som skrivit avhandlingen.
– I avhandlingen har jag studerat språkpraktiker på fordonsprogrammet i vardagliga skolsamtal. Med etnografiskt inspirerad metod och samtalsanalys har jag undersökt vilka funktioner språkpraktikerna fyller i olika typer av skolsamtal. Jag har också studerat vilken betydelse de har för de normer om kön och skolarbete som skapas.
De dominanta språkpraktikerna på fordonsprogrammet kännetecknas av att vara konfronterande, direkta och skämtsamma. De har därmed stora likheter med de stereotypa föreställningarna som finns om en maskulin samtalsstil. Att kunna skämta och också kunna ta emot skämt är avgörande för elevernas positioner i kamratgruppen. Andra språkliga aktiviteter som eleverna bör behärska är berättande, retande och verbala dueller.
Både flickor och pojkar deltar på samma sätt i de språkliga aktiviteterna. Flickorna har möjlighet att använda sig av en bredare språklig repertoar än pojkarna. Pojkarnas språkliga aktiviteter är begränsade till de dominanta språkpraktikerna och de måste undvika allt som förknippas med femininitet för att behålla sin position inom kamratgruppen.
Eleverna använder sig ofta av föreställningar om sexualitet och kön i språkpraktikerna när de vill markera något som avvikande i skolsamtalen. Heterosexualitet är starkt normerande. Detta styr förståelsen för vad som ses som normalt respektive avvikande.
När det gäller skolarbetet anses det normalt att en fordonselev bör klara godkänt på kurserna i kärnämnena, men inte mer än så, eftersom skolframgång i kärnämnena kopplas till femininitet och medelklass. På yrkesämnet är det mer tillåtet att lyckas, men eleven bör ändå prestera lagom för att inte upplevas som skrytsam och riskera att bli utsatt för retsamma attacker.
Språkpraktikerna fungerar alltså som reglerande verktyg för elevernas handlingsmönster. De dominanta språkpraktikerna gör det också svårt för eleverna att våga inta andra perspektiv än kamratgruppens i helklassdiskussioner, vilket kraftigt begränsar elevernas handlingsutrymme.
För samtliga elever är det viktigt att iscensätta identiteten ”praktiker” – att framstå som praktiskt lagd.
För särskilt flickorna innebär en identitet som praktiker en känsla av frihet då omgivningens förväntningar på deras studieprestationer upplevs som lägre på fordonsprogrammet. Identiteten som praktiker innebär dock en begränsning för eleverna i skolarbetet eftersom de ständigt måste balansera sina skolprestationer i relation till kamratgruppens normer, lärares förväntningar och de egna ambitionerna.
Undersökningen bidrar med kunskap om hur förutsättningar och villkor för identitetsskapande och lärande skapas i skolsamtal.
Avhandling i pedagogiskt arbete vid institutionen för språkstudier och Genusforskarskolan vid Umeå universitet.
Disputationen äger rum den 22 november, kl. 13.00, Hörsal G, Humanisthuset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är professor Elisabet Öhrn, institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet.
Katarina Kärnebro, katarina.karnebro@sprak.umu.se, tel. 090-786 68 51, 070-559 24 42
Redaktör: Per Melander