NYHET Kautokeino eller Guovdageaidnu är en ort i Nordnorge där den samiska kulturen är helt dominerande. Detta var också anledningen till att jag i höstas valde att läsa samiska vid Högskolan i Guovdageaidnu, som är något så unikt som en samisk högskola.
Förutom att all undervisning skedde på samiska så bar hela sammanhanget en samisk prägel, från konstföremålen i lokalerna till maten i lunchrestaurangen.
Det var en befriande men samtidigt märklig upplevelse att besöka en tätbefolkad ort och ett lärosäte där det samiska utgör normen. Här kunde jag bära mina samiska kläder, prata samiska och jojka utan att väcka uppmärksamhet. I Sverige finns ingen motsvarighet.
Något som blev uppenbart för mig efter studierna i Guovdageaidnu är språkets betydelse.
När jag pratar samiska med modersmålstalare berättade de andra saker än när vi pratar svenska. I användningen av det samiska språket öppnas en möjlighet till att uttrycka samisk identitet som annars har en underordnad position i vardagen.
”Jag är oerhört priviligierad som svensk men diskriminerad som same”, sa min far för många år sedan.
Det är något jag bär med mig och håller med om. Jag är enormt tacksam över att leva i ett land som Sverige, och att arbeta med det jag gör. Varje morgon när jag går till jobbet och ser universitetet framför mig så tar mitt hjärta ett extra glädjeskutt!
Men mitt privilegium måste användas varsamt. Att syssla med forskning handlar inte om att se efter mina egna intressen som individ utan om att bidra till samhället med ny kunskap som kan leda till förbättringar.
I min forskning har jag tittat på läroplanen för den svenska grundskolan och funnit att endast en halv procent av de över 800 kunskapsmålen tangerar samisk tematik.
Samtidigt är samer en nationell minoritet och erkända som urfolk enligt grundlagen. Sverige som nation har åtaganden för att undvika att samer blir diskriminerade eller assimilerade.
Det blir en svår ekvation att få ihop. Är det möjligt att undvika assimilering när 99,5 procent av grundskolans läroplan saknar samiskt perspektiv?
En svår fråga, men nödvändig att ställa.
I min kultur är det viktigast att först berätta var jag kommer ifrån och vilken släkt jag tillhör. Vem jag är, till skillnad från vad jag gör. Härkomsten blir viktig eftersom vi är ett folk som är starkt knutet till vårt land och förvaltar detta landområde för nästa generation. Under 2017 riktar Umeå universitet särskild uppmärksamhet mot arktisk forskning. Min förhoppning är att fokus också hamnar på samisk forskning och Sápmi.
För mig personligen är det självklart att känna ansvar gentemot det samiska samhället. Men jag skulle vilja att universitetet också axlade det ansvaret på ett ännu tydligare sätt.
Om vårt svenska samhälle ska öka kunskapsbasen om det samiska samhället så måste den förändringen börja här, på vårt universitet.
Text: Charlotta Svonni
Krönika från Aktum nr 1, 2017.
Redaktör: Michael Nordvall