NYHET Arkitekthögskolan är ung och har redan hunnit uppmärksammas för en intressant verksamhet. Under åren har dock återkommande interna problem blossat upp och nyligen riktades medias intresse mot skolan. Bilderna av vad som verkligen sker skiljer sig däremot åt beroende på vem som berättar. Vissa anklagelser är grova och väcker frågor om vad som verkligen sker. Umeå universitets rektor Lena Gustafsson ger här sin bild av situationen och framtiden.
Vad är det egentligen som händer på Arkitekthögskolan just nu?
– Ett nödvändigt utvecklingsarbete har startat avseende arkitekthögskolans organisation och dess kärnverksamheter, det vill säga utbildningen och forskningen. Arkitekthögskolan behöver också komplettera sin personalstyrka, varför ett rekryteringsarbete är pågående. Det arbetet sker enligt universitetets och den teknisk-naturvetenskapliga fakultetens regelverk och rutiner. Det betyder sammantaget att ett omfattande utvecklingsarbete pågår, som inte förvånande väcker olika frågeställningar och sprider oro bland de anställda.
– Samtidigt pågår skolans kärnverksamhet, inte minst undervisningen för skolans studenter. Tyvärr störs det framåtsyftande arbetet och undervisningen av den arbetsmiljöproblematik som råder på skolan, som resulterar i mer eller mindre daglig krishantering som tar kraft och tid i anspråk.
Situationen verkar vara problematisk. Går det att förstå situationen?
– Både ja och nej. Det är inte ovanligt att ett förändringsarbete skapar stor oro. Men dessutom så bär tyvärr vår arkitekthögskola sedan tidigare en problematisk kultur med sig, som också visat sig vara mycket svår att bryta, trots stora insatser och många personers engagemang och vilja. Redan några år efter starten uppdagades oegentligheter. Åtgärderna som vidtogs för att återgå till universitets regelverk tydliggjorde konflikter i personalgruppen och arbetsmiljöproblematiken resulterade tyvärr i att flera verksamhetsansvariga efter varandra valde att avsluta sina uppdrag, vilket jag i sig ser som ett stort misslyckande, då dessa dessutom utsattes för en orimlig arbetsbörda och personligen tog stor skada i en orimlig arbetssituation.
– Att vi med facit i hand uppenbarligen inte heller därefter lyckats vända situationen och därmed ge den nya rektorn bra förutsättningar är förstås djupt otillfredsställande. Ana Betancour rekryterades till uppdraget som skolans rektor efter ett omsorgsfullt rekryteringsarbete och hon påbörjade full tjänstgöring den 1 januari i år. Tyvärr fick hon ärva mer problematik än vad vi förstod från början.
Har ledningen förtroende för skolans rektor Ana Betancour?
– Ana Betancour har visat sig vara mycket kompetent sin uppgift och har identifierat en rad områden där åtgärder behöver sättas in och ett avsevärt och viktigt arbete har redan uträttats inom flera områden. Som ledare behöver man ibland fatta beslut som inte alla uppskattar och i ett stort förändringsarbete måste en god ledare dessutom våga fatta många sådana beslut. Såväl fakultets- som universitetsledningen står helt och fullt bakom Ana Betancour och de förslag på utvecklingsarbete som hon har presenterat.
Enligt en lokaltidning i Umeå har universitetet inte vidtagit några åtgärder trots att man känt till arbetsmiljöproblemen. Hur ser du på det?
– Vi har arbetat intensivt med skolans problematik under det senaste halvåret och när jag säger vi så avser jag i första hand skolans egen ledning, men i samarbete med fakultetens ledning och den centrala nivån som jag själv representerar. När problemen rör arbetsmiljön är det också så att det inte alltid går att berätta utförligt om orsaker eller åtgärder, eftersom stor hänsyn måste tas till alla inblandade, vilket främst rör skolans personal och dess studenter.
Det har också i media tagits upp frågan om en arbetsmiljökartläggning, som vid det här laget skulle ha presenterats. Stämmer det?
– Ja, det stämmer. En väl genomförd arbetsmiljökartläggning och analys, resulterande i en tydlig handlingsplan kan vara ett bra verktyg i ett utvecklingsarbete. Av den anledningen beställde skolans rektor, fakultetsdekanen och jag, universitetets rektor, tillsammans en sådan kartläggning. Tyvärr har arbetet dragit ut på tiden. Anledningen är att kartläggningen ännu inte är komplett.
Hur påverkar situationen studenterna på arkitekthögskolan?
– Den oro som detta nu sprider bland våra arkitektstudenter bekymrar mig mycket. Studenterna ska givetvis inte behöva uppleva något av den problematik vi har på skolan. Alla medarbetare har ett stort ansvar i att inte låta detta gå ut över studenterna på något sätt, vilket det tyvärr finns indikationer på att det gör. Men samtidigt vill jag lugna våra studenter med att vi förstås har som främsta mål att steg för steg – och helst snabbt - lösa den problematik vi står med och att vi tänker fortsätta att erbjuda studenterna en högkvalitativ utbildning.
Vad gör universitetet nu?
– Vi arbetar tillsammans på de tre ledningsnivåerna för att systematiskt, steg för steg, utveckla både struktur och verksamhet. Arbetet leds givetvis av skolans rektor, medan universitetets stödfunktioner på central nivå och på fakultetsnivå stödjer henne i arbetet.
– Jag är också tacksam för alla medarbetare som engagerat arbetar konstruktivt för en förbättring i en komplicerad vardag. Jag är medveten om att det är det, som trots problematiken gör att studenterna ändå ges en bra utbildning. Men jag är också djupt medveten om att många i skolans personal, liksom dess rektor, har en näst intill övermäktig arbetsbörda. Det är förstås nödvändigt att alla tar situationen på största allvar och arbetar i gemensam riktning.
– Jag vill dock gärna till sist säga att jag ser den utveckling som är på gång som mycket tillfredsställande. Vi har i grunden en arkitekthögskola, som med sin ledning och medarbetare är på väg mot en mycket intressant verksamhet, med en mycket attraktiv inriktning. I detta arbete har förstås också studenterna en väldigt viktig roll, inte bara i sin egen utbildningsroll utan också som en motor i själva utvecklingen.
Redaktör: Ingrid Söderbergh