NYHET Tyvärr kan man konstatera att Sverige tappar som forskningsnation.
Statistik på vetenskaplig kvalitet baseras idag på ett medelvärde av citeringsfrekvens inom ett tjugotal vetenskapliga discipliner. Som vanligt missar man humaniora och delar av samhällsvetenskapen eftersom databaserna som ligger till grund för utvärderingen starkt domineras av naturvetenskap och medicin.
Detta är hur som helst ett internationellt vedertaget mått och dessutom svenska statens officiella sätt att mäta. Det är nämligen basen för fördelning av en betydande del av universitetens forskningsanslag.
En analys av detta mått på vetenskaplig kvalitet visar att Sverige står stilla i utveck- ling, att Norge hunnit i kapp oss och att andra jämförbara länder, som Danmark och Holland, sedan länge sprungit ifrån oss.
Det finns även andra indikatorer som är synnerligen alarmerande. Sverige producerar färre högt citerade vetenskapliga arbeten och ännu mer alarmerande, våra högciterade arbeten är mer och mer sällan ett resultat av internationella samarbeten. Ytterligare en oroande signal är att våra unga forskare lyckas mindre bra i konkurrens om de prestigefyllda European Young Investigator Awards.
Umeå universitet står sig dock relativt väl i dessa mätningar, men vi måste förbereda oss på att olika sätt att mäta vetenskaplig kvalitet kommer att styra den nationella utvecklingen. Umeå har inom många områden stark forskning men saknar oftast kritisk massa. Det är endast inom 4–5 forskningsdiscipliner som vi kan säga att vi är internationellt framstående. Det går att föra en ideologisk diskussion om hur forskning ska mätas och styras och hur man ska prioritera vetenskap.
Tyvärr tror jag att vårt universitet är i en position där man ska göra det, det vill säga ifrågasätta den nationella forskningsstrategin. Jag tror att vi måste vara pragmatiska och på ett balanserat sätt utveckla vår vetenskapliga kvalitet, det vill säga att fort- sätta utvärdera och prioritera bland vårt forskningsutbud.
Redaktör: Göran Sandberg