Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 26 februari 2021)

printicon
Publicerad: 15 okt, 2007

Rönnskärsverken – mycket renare trots fördubblad produktion

NYHET Sedan 1960-talet har Rönnskärsverken minskat utsläppen av tungmetaller med 99 procent, och svaveldioxidutsläppen med över 90 procent. Ann-Kristin Bergquist, Umeå universitet, har studerat hur smältverket i Skelleftehamn lyckats kombinera stora miljöförbättringar med ekonomisk lönsamhet.

Vid början av 1970-talet stod Rönnskärsverken för 70 procent av Sveriges luftutsläpp av arsenik, och 50 procent av kadmiumutsläppen. Metallsmältverket i Skelleftehamn var också den enskilt största utsläppskällan av svaveldioxid. På fyrtio år har utsläppen av tungmetaller minskat med nära 99 procent, och svaveldioxidutsläppen med mer än 90 procent. Samtidigt har företagets produktion mer än fördubblats. Ann-Kristin Bergquist vid Umeå universitet visar i sin avhandling hur det gick till när landets mest utsläppsintensiva industri under åren 1960–2000 miljöanpassade sin verksamhet.

De starkaste drivkrafterna bakom utvecklingen är miljöpolitiken och förändrade konkurrensförhållanden. Miljöskyddslagen, som infördes år 1969, var flexibel och gav företaget möjligheter att experimentera fram och utpröva ny teknik. Ökande reningskrav, fallande metallpriser och högre produktionskostnader än konkurrenterna drev företaget att minska utsläppen, samtidigt som man effektiviserade och rationaliserade.

Processteknisk utveckling och teknik för att omhänderta, återcirkulera eller förebygga utsläpp har spelat störst roll för att minska utsläppen. Dessutom har företaget gjort organisatoriska anpassningar och vidtagit nya strategier för att bemöta miljövårdskraven över tid. Genom att öka den organisatoriska samordningen, bryta ner miljövårdskraven till lokala ansvarsområden och utbilda anställda kunde ytterligare utsläppsminskningar uppnås.

Miljöanpassningen av Rönnskärsverken har också inneburit svåra företagsekonomiska och politiska avvägningar. Företaget var ett extremt fall ur miljösynpunkt, men också den största privata arbetsgivaren i Skellefteåregionen. Miljöanpassningen var därför stundtals en storpolitisk fråga. Rönnskärsverken ägs av gruvbolaget Boliden, och var totalt sett den störste enskilde förorenaren i Sverige under 1900-talet. Vid företaget har man ända sedan 1960-talet använt sekundära smältmaterial (t. ex. skrot) som ett komplement till koncentrat från malmer. Av ekonomiska skäl och befarad framtida malmbrist, skedde under 1980-talet strategiska satsningar på återvinning av elektronikskrot. Sedan dess har användningen av sekundära smältmaterial ökat. Under 1990-talet kopplades metallåtervinning till miljöfrågan och begreppet hållbar utveckling, något som företaget kunnat använda marknadsstrategiskt när metallåtervinningen idag dessutom sker med miljöanpassade processer.

Fredagen den 19 oktober försvarar Ann-Kristin Bergquist, institutionen för ekonomisk historia, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Guld och Gröna Skogar? Miljöanpassningen av Rönnskärsverken 1960–2000. Disputationen äger rum i kl. 10.15 i S 205h, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Sverker Sörlin, avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria, Kungliga tekniska högskolan.

För mer information, kontakta:
Ann-Kristin Bergquist, institutionen för ekonomisk historia, Umeå universitet, tel: 090-786 5682, e-post: ann-kristin.bergquist@ekhist.umu.se

Redaktör: Camilla Nilsson