Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 27 mar, 2009

Rörelse och rörelser är viktigare för vår hälsa än vi tror

NYHET Ryggont behöver inte bero på att grunden till det onda också sitter i ryggen, det kan lika gärna handla om dåliga magmuskler eller urinvägsbesvär. En nackskada kan medföra koordinationsproblem och svårigheter att hantera föremål för den som är drabbad.

Nedsatt rörelseförmåga minskar genast våra möjligheter att fungera fullt ut i arbets- och vardagsliv och ligger bakom stora ohälsotal som kostar samhället mycket pengar.

Charlotte Häger Ross, docent vid enheten för sjukgymnastik, forskar om hur fysisk aktivitet och hälsa påverkar – och påverkas av – vår motorik.
– Jag studerar olika typer av rörelsestörningar, ofta i samband med hur vi använder våra olika sinnen och vår kroppsinformation från exempelvis leder och muskler föra att styra vår motorik, berättar Charlotte som också säger att det framför allt är hand- och armkoordination och balans som hon undersöker.

Från sjukgymnastik till neurofysiologi

Smärta i knän eller axlar, som inte är skadade eller är påverkade av någon sjukdom, kan bero på att sensorimotoriken är störd.

De flesta av oss funderar aldrig över vad det är som gör att vi kan lyfta vår kaffekopp, en rörelse som vi kanske gör flera gånger om dagen. Vad är det som gör att vi använder rätt mängd kraft för att lyfta? En tom kopp är ju lättare än en full. Hur vet vi exakt när vi ska greppa koppen? Så länge vi är friska så fungerar det av sig självt, men vissa sjukdomar eller skador kan göra att det enkla plötsligt blir svårt eller kanske omöjligt.

Charlotte började sin yrkesbana som sjukgymnast men eftersom hon ville lära sig mer om orsakerna bakom patienternas besvär och hur man kan behandla dem började hon en forskarutbildning och disputerade i neurofysiologi 1995.

– Jag tycker att det är viktigt att kartlägga och behandla både symtom och orsak. Neurofysiologi handlar bland annat om hur hjärnan styr vår motorik, ett område som fortfarande är ganska outforskat, vi vet till exempel inte riktigt hur det går till när vi greppar ett föremål. Genom att studera rörelser hos friska vuxna och barn och jämföra med rörelser hos sjuka eller skadade får vi olika pusselbitar till hur det fungerar, förklarar hon.

Höghastighetskameror mäter rörelse

Charlotte jobbar också med att utvärdera instrument och metoder för att kunna mäta effekten av olika behandlingar.
– För att förstå hur motoriken fungerar och veta om träning eller andra behandlingar faktiskt har effekt måste vi hitta sätt att också mäta eventuella förändringar. Jag jobbar mycket i vårt rörelselabb där vi genom höghastighetskameror och muskelregistrering till exempel kan mäta hur patienten rör sig och hur snabbt musklerna aktiveras, något som man aldrig helt kan uppfatta med ögat.

Muskelstörningar som man vänjer sig vid kan skapa förändrade och felaktiga rörelsemönster som i sin tur ger upphov till andra besvär. Men det kan också vara så att kroppen är upptagen med att hantera slapp bäckenbotten med infektioner eller exempelvis andningsproblem så att all muskelkoordination och energi går åt till det, och att kroppen då inte klarar att stabilisera ryggen och ryggont uppstår.

– Ett grundproblem är att de flesta rör på sig för lite i dag. Fysisk aktivitet är viktigt, det stärker musklerna och påverkar allmäntillståndet. Det har visat sig att träning också har en positiv effekt på exempelvis Parkinson- och Alzheimerpatienter. I dag kan man få specifik fysisk aktivitet och träning utskrivet på recept och det är jättebra, menar Charlotte. Hon berättar att mätningar som gjorts på barn visar att dagens barn kan vara svagare jämfört med dem som var barn för 20 år sedan.

Träning på recept

– De rör betydligt mindre på sig. Riktigt vad det kommer att betyda vet vi inte. Vi vet att vi har flera medfödda rörelseprogram men hur mycket som byggs upp under åren vet vi inte till fullo.
Barn och vuxna med ärftliga sjukdomar som ger bortfall av känsel och motorik, strokepatienter som får sin rörelseförmåga förändrad, ryggmärgsskadade eller de som har cerebral pares, är några grupper som Charlotte arbetar med.

Övre bilden: Gösta Wendelius
Nedre bilden: Mattias Pettersson

Redaktör: Carina Dahlberg