Hoppa direkt till innehållet

Kakor

För att kunna chatta behöver du tillåta att Microsoft Dynamics använder kakor.

printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 15 apr, 2014

Så sprids kemiska stridsmedel i Östersjön

NYHET Efter andra världskrigets slut dumpades 15 000 ton kemiska stridsmedel helt legalt på utvalda platser i Östersjön. Syftet var att havet skulle bryta ned dem. 200 dykningar med undervattenskamera och 39 000 objektsfynd senare konstaterar projektet CHEMSEA att verkligheten är en annan. ”I princip alla svenska fiskare känner någon som kommit i kontakt med senapsgas” säger CHEMSEA-medarbetaren Tomas Sandström vid Europeiska CBRNE-centret, som gått till botten med problemen.

Det EU-finansierade Östersjöprojektet CHEMSEA skapades ur behovet av att mer i detalj kunna beskriva de dumpningsplatser för kemiska stridsmedel som utelämnats eller bara delvis inkluderats i tidigare undersökningar. Flera skrämmande fakta har kommit i dagen sedan projektstarten 2011. Det visade sig till exempel att krigsmaterielet inte bara finns vid de kända dumpningsplatserna. Fartygen dumpade även utanför dessa zoner och längs färdrutterna från utskeppningshamnen i tyska Wolgast, och de tog genvägar till dumpningsplatserna, dels för att de ville spara tid till havs, dels för att de bara hade nödvändig navigationsutrustning.

Dessutom visade det sig att havsströmmarna sprider förgiftat sediment till angränsande områden. Stora mängder nedbrytningsprodukter från kemiska stridsmedel har även hittats på en plats utanför Gdansk, där det officiellt inte ska ha dumpats kemiska stridsmedel, vilket indikerar att där finns en stor hittills okänd dumpningsplats. Det finns alltså risk att stöta på kemiska stridsmedel på långt fler platser i Östersjön än man hittills trott.

Säkra zoner egentligen osäkra

Tomas Sandström, Europeiska CBRNE-centret
Tomas Sandström, Europeiska CBRNE-centret

Ett annat bevis för detta är det oroande faktum att när forskarna återbesöker platser där de tidigare hittat objekt med kemiska stridsmedel hittat de ingenting. Objekten försvinner! Istället syns spår av trålar.

- Vi vet att objekten rör på sig. Det medför att man inte längre kan vara säker på att så kallade säkra zoner är säkra, säger Tomas Sandström.

Incidenter där fiskare som trålar får senapsgas i sina fångster sker årligen och tros drabba fiskare från alla länder runt Östersjön, men några säkra siffror finns inte. I dagsläget är det bara danska fiskare som rapporterar sådana händelser. Det är också endast i Danmark som fiskare får ersättning för beslagtagen fångst när det finns risk för att den kontaminerats.

- I princip alla svenska fiskare känner någon som kommit i kontakt med senapsgas. Som drabbad ska du få samma hjälp och stöd oavsett vilket land du kommer ifrån och oavsett var incidenten inträffat, säger Tomas Sandström.

I slutrapporten från projektet som kom nyligen betonar därför CHEMSEA att något måste göras åt skillnaderna mellan Östersjöländernas hantering och kompensation vid incidenter med kemiska stridsmedel. Man trycker också på att det är nödvändigt att alla Östersjöländerna inkluderar träning på hur man hanterar fynd av kemiska stridsmedel i utbildningen för fiskare och andra yrkesgrupper som arbetar i riskområden.

- De flesta incidenter som slutat illa eller som kunde ha slutat illa har sin grund i bristande kunskap hos de som fått upp stridsmedlen, förklarar Tomas Sandström.

Skadat djurliv och påverkan på ekosystemen

Blåmusslor placeras vid känd dumpningsplats. Foto: SYKE
För att kunna studera ackumulationen av gifterna i biota placerades blåmusslor ut i närheten av kända dumpningsområden.

Under Östersjöns yta döljer sig även ett skadat djurliv. I torskbestånd och musslor från dumpningsområdenas närhet ses negativa hälsoeffekter som mer sjukdomar, DNA-förändringar och fler cell- och vävnadsförändringar. CHEMSEA går dock inte så långt som att säga att dessa förändringar uteslutande är orsakade av kemiska stridsmedel.

I slutrapporten finns även detaljerade kartor över dumpningsplatserna vid Gotland och Gdansk med information om var krigsmateriel dumpats, var kontaminerat sediment påträffats och var den potentiellt påverkade bottenfaunan finns. Forskarna har också bland annat bedömt vilka risker dumpningsplatserna utgör för ekosystemen i stort och tagit fram nya enhetliga analysmetoder för kemiska stridsmedel och deras nedbrytningsprodukter som ska användas i samtliga Östersjöländer.

Från ord till handling?

För att CHEMSEA:s vetenskapliga upptäckter ska få praktiskt genomslag har höjdpunkter och förslag från projektet presenterats för ministerrådet i HELCOM, Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö, i form av ett policydokument som Europeiska CBRNE-centrets medarbetare Tomas Sandström och Dzenan Sahovic varit med och arbetat fram. Förhoppningen är att de vetenskapliga upptäckterna ska omvandlas till verktyg för Östersjöländernas tjänstemän och beslutsfattare.

- Våra partners skrev grunden till dokumentet som vi senare omarbetade. Vi gjorde helt enkelt ett politiskt dokument av ett akademiskt dokument, förklarar Tomas Sandström.

Så varför plockar man då helt enkelt inte upp objekten och oskadliggör dem? Det finns de som vill det, snarare på grund av risken för miljöskador från sprängmedlet än på grund av det kemiska stridsmedlet. I Sverige är det dock svårt att få politiskt gehör för detta. Här är man mer inne på att låta objekten ligga kvar.

- Det finns indikationer på att man kan få mer miljöförbättring för pengarna om man använder dem till andra åtgärder, säger Tomas Sandström.

Foto: Sjöfartsverket, Europeiska CBRNE-centret, SYKE

Läs CHEMSEA:s slutrapport

För mer information, vänligen kontakta:

Tomas SandströmEuropeiska CBRNE-centret vid Umeå universitet
E-post: tomas.sandstrom@cbrne.umu.se
Telefon: +46 90 786 63 04
 

Redaktör: Andrea Gillgren