NYHET
Tenn kan bilda föreningar som är mycket giftiga. Dong Nguyen Van, Umeå universitet, har i sin avhandling väsentligt förbättrat möjligheterna att göra noggranna bedömningar av giftighetsgraden.
Många livsmedelsförpackningar har en tunn skyddande hinna av metalliskt tenn. Ren metall anses inte vara farligt för oss människor, men om tennet reagerar med kolväten bildas mycket giftiga så kallade tennorganiska föreningar. Dessa substanser har använts flitigt inom jordbruket för att bekämpa till exempel insekter och svampar. Tennorganiska föreningar har också använts i stor omfattning som tillsatsmedel i färg för att förhindra att marina organismer fastnar och växer på fartygsskrov, fiskeredskap och bojar. PVC-baserade material blir mer motståndskraftiga mot solljus och höga temperaturer om det tillsätts 5-20 gram tennorganiska substanser per kg.
Miljöeffekterna av tennorganiska föreningar är stora trots att halterna i miljön är låga. Som exempel kan nämnas att det räcker med 0,002 gram i 100 kubikmeter vatten för att förgifta organismer som molusker. Även människan kan bli förgiftad om hon dricker sådant vatten eller äter mat förorenad med tennorganiska substanser, även om maten har tillagats. I Frankrike 1954 dog fler än 100 personer, och 200 förgiftades, efter att de ha tagit en medicin som innehöll en tennorganisk substans. Av de här anledningarna är det viktigt att känna till halten av dessa föreningar i miljön, livsmedel och i organismer.
Olika tennorganiska föreningar har varierande giftighetsgrad. För att kunna göra riskbedömningar är det därför nödvändigt att veta koncentrationen av varje substans i proven. Koncentrationen av tennorganiska föreningar bestäms genom att de jämförs med koncentrationerna av dessa substanser i så kallade standarder. En komplikation är att koncentrationerna av de individuella tennorganiska föreningarna ändras genom omvandling sinsemellan under lagringstiden. Dessutom är inte substanserna i provet stabila under själva analysen. Det har därför varit svårt att göra noggranna bestämningar av tennorganiska föreningar i de flesta typer av prov.
Dong Nguyen Van har I sin avhandling fastställt villkoren för att stabilisera tennorganiska föreningar i standarder. Han har undersökt och minimerat nedbrytningen av föreningarna under analysen. Därmed har han kunnat uppnå avsevärt förbättrade villkor för att bestämma koncentrationen av dessa miljöföroreningar.
Dong Nguyen Van kommer ursprungligen från Viietnam där han studerat vid Hochiminh National University.
Fredagen den 3 november försvarar Dong Nguyen Van, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Speciation analysis of butyl- and phenyl tin compounds in environmental samples by GC separation and atomic spectrometric detection. Svensk titel: Specieringsanalys av butyl- och fenyltennföreningar i miljöprover med GC-separation och Atomspektrometrisk Detektion. Disputationen äger rum klockan 10:00 i sal KB3A9, Lilla hörsalen, KBC-huset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Erwin Rosenberg, Institute for Chemical Technologies and Analytics, Vienna University of Technology, Österrike.
